Optimera matstunden!

BLW eller inte, knep och tricks kan en ju ändå använda för att förenkla vardagen. Här är några av mina bästa knep för att optimera matstunderna! Kanske är det något som kan vara till hjälp hos någon annan?

Först och främst försöker jag att erbjuda mat när jag vet att Eden är på humör. Är hon trött kommer hon visa tydligt att hon inte vill varken sitta i barnstolen eller äta. När hon var yngre var jag noga med att inte heller erbjuda när hon var allt för hungrig, men det har jag släppt på (slutade för-amma vid ca 8mån). Framförallt innebär detta lite planerande för att tajma amning, mat och sömn. Men det brukar bli bäst så.

Eden älskar att dricka vatten och verkar ha ett behov av att dricka mycket när hon äter, detta trots fri amning. Är hon törstig avstannar ätandet helt och hon blir sur om jag inte ”vattnar” henne. Sedan någon månad pekar hon på vattenkranen om jag råkat glömma att ta fram ett glas till henne. Vi ger vatten i glas (som hon greppar själv) eller i pipmugg från Klean Kanteen.

Pincettgreppet lärde sig Eden snabbt och nästan lika snabbt började hon föredra mindre bitar framför stora. Det var runt 8 månader som det blev betydligt roligare att pilla med smått. Ärtor, majs, små små broccolibuketter och makaroner föredras framför större matbitar. Samma sak gäller smörgås där fingerstora eller större bitar ratas, men samma smörgås pillar hon gärna med fast i små cm-stora fyrkanter. Vad gäller pizza kan vi inte langa fram en hel slice får plocka isär den för att Eden ska visa intresse.

När det kommer till mängden mat vi lägger upp, gäller devisen ”less is more” hos oss. Både vad gäller total mängd och olika saker som erbjuds. Vi får helt enkelt lägga upp successivt och absolut inte allt på en gång, då blir det ”system overload” hos Eden och hon vindrutetorkar bort allt. Ibland kan det vara så att jag tror att hon är färdig, men när jag börjar plocka av från brickan börjar hon plocka igen…

Relaterat till punkten ovan är att vi inte får plocka bort maten för snabbt och anta att Eden är nöjd, även om hon brötar och studsar en del i stolen (givet att törst, eventuell pottning eller annat uteslutits som orsak). Eden kan sitta och plocka med maten länge. Riktigt länge! Som längst en bra bit över en timma, för att sedan väl nedsläppt på golvet inför sanering fortsatt äta från golvet. Således: vill vi att Eden ska få i sig ordentligt så får vi inte ha bråttom nånstans.

”Startmat” tipsas det om ibland och detta funkar även för oss. Med startmat menar jag mat som får Eden att ”komma igång” med ätandet. Eden älskar ärtor, majs och riskakor så det är enkla saker vi langar fram om Eden någon gång verkar svårstartad.

Variera form och utseende. Länge delade jag bananerna på längden (så som de är presenterade på vår inspirationssida), men sen började Eden dissa dom. Jag prövade då en gång att, vid samma tillfälle, erbjuda en halv avbruten banan istället. Som åts med intresse. Slutsatsen jag dragit av detta är att Eden tröttnar på former och utseende och ibland behöver jag variera dessa för att hon ska fortsätta ha intresse. Andra exempel på mat vars form vi får variera är pasta, smörgåsar (se ovan angående storlek), äpple och päron (ibland rivet, ibland hyvlat i tunna skivor), aprikoser (ibland hela, ibland strimlor).

”Nödmat” att alltid ha hemma och som går fort. Ibland har jag inte möjlighet, ork eller tid att laga all mat från grunden med ekologiska, närproducerade råvaror. Nödmat hos oss (och som Eden verkligen gillar) är keso, snabbnudlar, rökt påläggsskinka eller -kalkon, köttbullar från frysen (ekologiska) eller snabbmakaroner med antingen pesto eller créme fraiche, grillkrydda och örtsalt. Och så frukt förstås, det har jag alltid hemma.

Frukt. Jag försöker att alltid avsluta varje måltid med någon frukt. Dels för att Eden älskar frukt, dels för att jag inbillar mig att det är en bra rutin att äta frukt varje dag. Apelsin är ju en stående favorit, men även ekologiska torkade aprikoser går för det mesta ner. Annars rivet äpple eller päron, melon av valfri sort eller mango.

Sist men inte minst: mina egna mentala käpphästar. Jag får emellanåt anstränga mig (och påminna Edens pappa att göra detsamma) för att tolka signaler ur ett barnperspektiv. BLW är ju ett lekfullt sätt att introducera mat och även om jag själv inte har den bästa av alla dagar så får jag anstränga mig ibland för att inte bli frustrerad när Eden leker sig genom måltider. Det smidigaste för mig är ju att hon snabbt och effektivt äter (och helst ordentligt) så att vi kan komma vidare med dagen. Ungefär som en vuxen alltså. Men genom Edens ögon funkar det ju inte så. För henne är ju varje matstund en liten ”utflykt” och varje tugga en spännande upplevelse. Precis som det ska vara!

Summa summarum: erbjud mat när barnet är på gott humör, ha vatten redo, variera form och utseende och släpp stressen kring matsituationen.

Vilka är era bästa knep eller tips? Dela gärna med er i en kommentar!

3 Kommentarer

  1. Tycker blw verkar jätte bra. Men sen har jag ändå svårt med att det ska vara en lek vid matbordet. Det kommer bli svårt den dagen barnet inte längre ska leka med maten och äta ordentligt. Varför måste det vara en lek? Äta med händer kan man ju göra utan att leka.

    Även att inte ha fasta tider. Barn behöver rutin och lika bra att lära dom äta vid ”rätt” tidpunkt direkt.

    Svara
    • Fast det är väl ingen som sagt att man inte ska ha fasta tider? Eftersom vi alltid äter tillsammans blir det ju en rutin. Och jag tycker inte att det är lek med maten, de håller ju på att lära sig. Min son som fick traditionell puré hade också en period där det kladdades och kastades, det har nog alla barn. Idag är han snart 5 år och äter fullt normalt.

      Svara
  2. Att ha rutiner och fasta tider eller inte tycker jag är en fråga helt skild från BLW. Tycker man det är viktigt är det ju bara att se till att servera maten på samma tider varje dag, oavsett om man matar med puré eller om barnet äter själv. Sen kanske det tar längre tid om barnet äter själv, men det blir ju också en del av rutinen, att man har längre måltider.

    Vi har inte haft fasta tider utan har istället försökt följa barnet samtidigt som vi har anpassat oss till sånt som händer i vardagen. Att tex alltid äta lunch klockan 12 är inget som fallit sig naturligt för oss, ibland kanske vi ammade då, ibland kanske hon sov. I början gick ju allt det där in i varandra och så försökte vi hitta tid för våra egna behov när det funkade. Nu när amning och sömn dagtid har minskat avsevärt har vi ju ändå våra vanor men inga exakta tider för allt och det är något som passar vår familj. Känns bättre för oss att anpassa efter dagsform.

    Svara

Skicka kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest