Hur ska vi äta?

Hur ska vi äta? Den frågan är lätt att svara på när man pratar om barn: enligt BLW. En av mina favoritförfattare som skriver om mat och hälsa, Michael Pollan, har tillbringat en stor del av sin karriär med att studera matkulturer över hela världen och har kondenserat mattraditionernas visdom till sju ord: ”Eat food. Mostly plants. Not too much”.  Det här inlägget kommer att handla om just det, hur man enligt tradition äter gott och hälsosamt och hur det går hand i hand med BLW. För visst är det så, att något så simpelt som vad och hur man ska äta, idag har blivit en ständigt föränderlig vetenskap som få vet hur de ska förhålla sig till. Som förälder har man ju ansvaret inte bara för att ens barn frodas och mår bra för dagen: man lägger ju grunden för hela barnets framtida matvanor under de här första åren! Det är klart att man känner press redan där och om man dessutom tar med i beräkningen alla goda råd man får av släkt, vänner, Livsmedelsverket och inte minst industrin så är det inte konstigt att många står helt handfallna.

Anledningen till att jag förespråkar BLW är för att jag tycker om att det är mer av en filosofi än en metod, att det är intuitivt och att man genom att ge barn hel mat per automatik sätter dem på rätt spår. För sedan vi började försöka dela upp mat i deras beståndsdelar har den ena framstående forskaren efter den andra stolt deklarerat att nu - NU! - har vi äntligen svaret på hur vi egentligen ska äta! Och lika dumt som vi idag tycker att 1800-talets modersmjölksersättning var, som saknade både vitaminer och mineraler och som ledde till att barnen dog av bristsjukdomar, lika löjligt kommer man nog i framtiden tycka att 2010-talet och nutritionismens hälsopåståenden var. Det hela västvärlden har gjort de senaste två generationerna när vi lyssnat på förståsigpåare är att ingå i världens största experiment med resultatet att vi för första gången i modern tid har kortare förväntad livslängd än våra föräldrar.

Så om vi inte ska lita på dem som tittat på maten i mikroskop, vem ska vi då ta råd av? Antingen kan man gå den enkla vägen och göra som man alltid gjort, d.v.s. låta traditionen avgöra. Ju fler personer som har testat en maträtt eller ett sätt att äta och mått bra av det, och under ju längre tid de gjort det, desto större är sannolikheten att maten är bra för oss. Att följa mattraditionen har funkat så länge det har funnits människor, av den enkla anledningen att vi rent fysiologiskt är samma människor nu som för tusen år sedan.

IMAGE_4578

Den andra metoden för att avgöra vad vi behöver äta är lite mer handgriplig och går ut på att titta på vad det är för kropp som ska ta hand om maten. Vi börjar med den första delen av Michael Pollans sju visdomsord: ”Ät mat”. Ganska enkelt egentligen, men idag har vi även valet att äta industriprocessade matliknande produkter. Inte minst för småbarn finns en hel uppsjö av olika produkter i pulverform, i färgglada plastpåsar, tetrapack och glasburkar. Men en första anblick på ingredienslistan på barnmat avslöjar oftast minst en sak som inte går att få tag i naturen och som därför inte kan klassas som mat. Vi har utvecklats under hundratusentals år för att hantera just det som naturen har att erbjuda, och även om evolutionen till slut kommer att anpassa oss till industriprocessade produkter om vi fortsätter att utsätta oss för dem kommer det inte ske ordentligt på ett antal tusen år. Till dess bör alla som vill må bra hålla sig till mat, alltså råvaror, snarare än produkter.

Så hur ser vår kropp ut? För att det här blogginlägget inte ska bli en bok håller jag mig till början av matspjälkningsprocessen, för bara vår mun är fylld av ledtrådar till vad vi bör äta! Eftersom majoriteten av våra tänder är designade för att tugga snarare än att bita av och vi dessutom, till skillnad från rena köttätare, har saliv som hjälper till att bryta ner kolhydrater, får man anta att det andra rådet från Michael Pollan, ”Mestadels plantor”, stämmer bra. ”Men makaroner är ju gjorda av vete och vete är en planta!” Förvisso, men om vi går tillbaka till tänderna så är det uppenbart att vi ska tugga – och tugga länge! Snabbmakaroner skulle man kunna svälja hela, medan de rötter, nötter och andra växter som vi fått i oss under majoriteten av vår historia kräver en hel del av just tuggande för att man överhuvudtaget ska kunna få ner det. Och det är även där saliven kommer in: så kallade enzymer (mikroskopiska saxar) ”klipper sönder” kolhydraterna på mikronivå under tiden som käkarna ”mekaniskt” bryter ner dem på makronivå. Båda delarna tar tid, och den tiden har man om man exempelvis äter en rå morot.
Men om man ändå väljer matliknande produkter snarare än mat, vad händer då med tänderna? Som bland annat Ann Fernholm skriver om i sin bok ”Smakäventyret” är det bara folk med västerländsk diet som får problem med tänderna och käkarna. Problem som hål i tänderna, eller underutvecklade underkäkar som gör att tänderna behöver korrigeras med tandställning, fanns inte på stenåldern och dessa problem är inte heller vanliga i de samhällen som ännu inte gått över till västvärldens diet. Att barn får vänja sig vid riktig mat, att låta dem lära sig tugga och hantera hård mat redan från början är A och O för en bra (tand)hälsa!

Den sista delen av rådet, ”Inte för mycket”, är det nog få små barn – varken BLW:ade eller purématade - som behöver oroa sig för. Däremot är det uppenbarligen ett problem för många äldre barn, tonåringar och framför allt vuxna, och här tror jag verkligen att man kan underlätta för resten av livet genom att just välja BLW för sitt barn. Det finns två anledningar till detta: för det första får barnet lära sig att lyssna till sina egna hunger- och mättnadskänslor om man låter barnet själv avgöra hur mycket hen ska äta istället för att tvingas i en sista sked för mamma. För det andra är det mer naturligt att hela familjen sitter samlad för att äta om alla äter samma sak och om inte en i familjen måste lägga tid på att mata barnet. Om barnet får ta del av den sociala delen av måltiden kommer det naturligt att lära sig om ätandets när (ofta 3-5 gånger om dagen), vad (det som man alltid har ätit i deras familj, så klart!) och hur (långsamt så man hinner tugga och prata, ihop med andra så man har någon att prata med och bara så pass mycket så att det räcker till alla).

Ät mat. Mestadels plantor. Inte för mycket. Inget nytt under solen, sägs det, och det stämmer extra bra in på just mat. Erbjud det som alltid har fungerat för tidigare folk, om det så är sälspäck med torkad fisk som de äter på Grönland eller veganmat som man äter i Indien. Barn har i alla tider ätit just det vuxna har ätit och lärt sig älska alltifrån lutfisk till heta indiska grytor. Lita på traditionen, på ditt eget barns förmåga att lära sig hantera mat och visa ditt barn hur det är att vara människa i just er familj genom att låta barnet sitta med er kring lägerelden.

Emma Lindahl, kostrådgivare

2 Kommentarer

Skicka kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Pin It on Pinterest