Äta ute

Vår familj gillar verkligen att gå ut och äta! När Signe var mindre fick hon följa med i sjalen och brukade sova sig igenom måltiderna, oavsett nivå på krogskrålet runt oss. Sedan hon börjat äta annat än bara mammamjölk sitter hon i någons knä eller i barnstol. Hon är förvånansvärt tålmodig med tanke på hur långa måltiderna kan bli jämfört med hemma. Det blir ju lätt lite väntan innan maten kommer. Om hon blir otålig brukar vi turas om att gå runt med henne och titta på roliga saker. Ibland lyckas vi komma ihåg att ta med leksak som sysselsätter ett tag och om golvet är hyfsat rent får hon krypa runt och utforska stället själv. Vi brukar stoppa henne när hon rotar i andra restauranggästers väskor eller äter gamla matrester hon hittat på golvet. Majskrokar kan också vara ett bra tidsfördriv i väntan på att maten ställs på bordet.

Vi beställer det vi själva vill äta och delar med oss till bebis, men ser jag något på menyn jag vet att Signe gillar ber jag att få in en extra mini-portion av det. Som när vi var på häftiga Hotel de Goudfazant Amsterdam och jag beställde extra sparris till Signe. Hennes min när hon fick en egen tallrik framdukad var obetalbar! Mums!

Efter maten brukar jag röja undan det värsta spillet så att vi inte lämnar ett komplett kaos efter oss. Vi har hittills inte stött på några problem i samband med blw på restaurang men det är alltid trevligt att underlätta för restaurangpersonalen som kanske inte tycker att glädjefylld matintroduktion är riktigt lika lustig som vi föräldrar som njuter av att slippa hitta på, laga och städa undan mat för en kväll.

Vill du ha mer tips för när ni ska äta ute, kolla in min tidigare post om blw på resa.

Äntligen hemma!

Så skönt att komma hem! Lägenheten kändes gigantisk efter en vecka på hotell. Signe sov sig igenom Göteborgsvarvet som passerade utanför vårt sovrumsfönster. Efter drygt fyra timmar vaknade hon och vi tog en fika på kanelstekta äpplen, hasselnötssmör och resterna från morgonens pannkakor.  

Pizza varje dag!

Vi lämnade den tröga våren på västkusten för att följa med pappa på konferens i Florens. Inte ett jättesvårt beslut! Italien är ett bra land ur blw-synpunkt kanske främst för att italienare är så barnkära. Alla stannar till och vill hälsa på bebis, intresset är genuint och hjärtligt! Det är en självklarhet att bebis sitter med vid bordet på sina premisser och majoriteten av alla ställen vi har besökt har barnstol.

Favoriträtten i vår familj är pizza! Det är toppen blw-mat, bara att dela i lagom bitar och mumsa i sig. Min princip när jag är i Italien är en pizza per dag! Godaste pizzan fick vi på Mercato Centrale, mattorget ovanför marknaden. Vi gick dit sista dagen för lunch och även fast det inte direkt var bebisvänligt med stim och stoj så var det absolut värt det. 

För mycket spännande

Semestern är helt underbar och det är härligt att Eden får uppleva alla nya dofter, intryck och miljöer. Och alla barnvänliga spanjorer! Fantastiskt. Tänk så mycket nytt! Plus att ha massa kvalitetstid med sin pappa.

Ur BLW-synpunkt är det dessvärre lite för mycket nytt för att Eden ska ha ro att äta. Hon är en väldigt nyfiken bebis som insuper precis allt och alla runt omkring. Det betyder bland annat att hon är alldeles för upptagen med att tex betrakta omgivningen, för att kunna fokusera på maten. Så det mesta hamnar på golvet om hon ens rör det. Fruktklämmisar (hittade nya med bland annat hög andel päron), vatten, riskakor och bröstmjölk är det enda som hamnar i den lilla magen.

Det är verkligen en uppgift att lära sig äta och just nu och i den här miljön är den uppgiften inte så viktig för Eden 🙂

Vad funkar egentligen?

Att äta mat med Isolde innebär att hela tiden behöva hitta nya vägar. Visst, man ska inte göra en massa extra omak för barnet när man håller på med BLW utan ge dem av sin egen mat. Samtidigt vill vi ju att hon ska få näring i sig också nu när hon ratar ersättningen och jag inte alltid finns där och kan amma.

När vi märkte att hon verkade kunna hantera små bitar började vi ge ärtor och annan mat i mindre bitar och hon pillade med glädje i sig. Numera är det roligare att sätta pekfingret på ärtan och trycka till. Ett tag åt hon dem så, tryckte till och om de fastnade på fingret så förde hon det till munnen. Idag vet jag inte riktigt vart ärtorna tog vägen, men en ganska stor andel ärtskal stannade i alla fall kvar på bordet efter att hon hade separerat ut innehållet.

Även när det gäller andra saker har vi fått ändra ganska mycket. Funkar inte stora bitar får vi testa små och så vidare. Jag har fått uppfattningen att små bitar lättare stannar kvar i munnen medan stora tuggas lite och sen spottas ut. Ett tag gav jag ganska små bitar av frukt, till exempel päron och melon. På sistone har hon mest suttit och mosat bitarna så idag fick hon en rejäl melonskiva och då gick det ner jättebra istället. Slutsatsen är att vi aldrig vet, vi får helt enkelt testa en massa olika saker.

BLW – oumbärligt i min tvillingvardag

Jag kör en liten test här nu på kvällen med att säga hur in-i-bänken kul detta ska bli! Att Jennies bok har kommit ut och liksom på något vis hissat upp BLW-flaggan ännu mer, gör att detta känns väldigt ”i tiden”. Fantastiskt att få vara med från start! Att få kunna vara delaktig i ett team med att introducera en att mitt främsta ”lifehack” känns hur bra som helst! <3

Jessica med blw-bebisarna Hugo & Märta

Pin It on Pinterest