Praktiska förberedelser

pipmuggar och bambubestick
Det börjar närma sig. Några veckor kvar bara, förutsatt att hon kan sitta tillräckligt bra när hon är sex månader. Så vad gör vi för att förbereda oss?

Nya haklappar är införskaffade. Jag gillar fortfarande Åhléns haklappar, även om mönstret är ändrat. Passade på att köpa fyra stycken härom veckan. Sen får vi se om haklappar och uppdragna ärmar räcker för den här ungen. Det funkade med storasyster, men jag har förstått att många andra behöver mer heltäckande skydd. Att äta naken är i alla fall inget alternativ, orkar verkligen inte bada eller duscha barnet efter varje måltid. Båda våra barn har, milt sagt, starkt ogillat att bada, så det är inte aktuellt att köra på den varianten.

Ett tag tänkte jag att vi skulle skaffa fler tallrikar också, men insåg sen att storasyster började med tallrik först runt året. Innan dess åkte de alltid i golvet, så vi la bara maten på bordet. Bestick började hon använda lite tidigare, men det är nog fortfarande långt borta här. Men vi har några trevliga bambuskedar som maten fastnade ganska bra på, dem lär vi introducera tidigare ifall vi ska ge laddade skedar med något.

Något att dricka i behövs också. Kanske inte med en gång, men relativt snart. Hon kommer ju börja med ersättning framåt nio månader inför att jag ska börja jobba, så det är ju bra att introducera mugg redan från början. Där har vi redan testat igenom ett antal olika varianter med första barnet, så nu kör vi direkt på pipmugg från Nuk och Pura.

Slutligen så behöver hon något att sitta på. Det blir en till Stokke Tripp Trapp. Vi är nöjda med den till storasyster så det får bli en till. Gillar att barnet kommer nära bordet i den, jämfört med Ikeas Antilop där det blir ett utrymme mellan barnet och bordet/brickan. Under stolen lägger vi Ikeas golvskydd Kolon för att skydda golvet från alla matrester som kommer flyga över rummet.

Något att dricka ur

20150706_205122-1

I samband med att Isolde började äta själv fick hon också testa att dricka, fast inte själv. Vi hade skaffat Beco feeding set till henne och muggen som hör till var öppen. Jag hade läst att barn från sex månader och uppåt skulle kunna lära sig att dricka i öppen mugg ganska snart men det gick inte särskilt bra för oss där. Hon älskade att dricka, men det brukade bli stora pölar på bordet framför henne, hennes kläder blev våta och det kändes som om vi höll på att dränka henne så som hon hostade.

Inför att jag skulle börja jobba skaffade vi därför något som vi hoppades skulle vara mer lätthanterligt. Vi hade ett antal kriterier när vi letade, de var:

  • Handtag så hon skulle kunna hålla själv
  • Vi ville undvika plast
  • Inte spillfri, eftersom spillfri pipmugg sägs kunna öka risken för tuttförvirring
  • Inte för stor, så att hon skulle kunna hantera den själv

Man skulle ju kunna tycka att det inte borde vara så svårt att göra pipmuggar i metall eller glas som påminner om de pipmuggar som finns i plast. Plastmuggararna har handtag och de är så pass små så att barnet kan hantera muggen bra. Tyvärr kunde vi inte hitta en enda icke-plast-pipmugg som såg ut så.

Safe Sippy 2

Först ut blev Safe sippy 2. Tittar man på våra kriterier så hade den handtag… Alltid något. Själva flaskan är i rostfritt stål och det var ju egentligen det viktigaste, så plastkriteriet får ändå delvis anses uppfyllt, även om den har plastdetaljer i polypropylen. Den har en volym på 325 ml, i största laget alltså, men i gengäld har den ett sugrör (i plast) som gör att barnet inte behöver lyfta flaskan för att kunna dricka. Det tog några dagar och sen hade Isolde bemästrat sugtekniken för sugröret. Jätteroligt!

Tyvärr gick hon på strejk runt jul och vägrade använda den här flaskan under några månader (kan ha varit de läskigt sötsliskiga päron-katrinplommon-smoothies vi försökte få i henne för att få ordning på hennes mage). I mars testade vi igen och då gick det bra.

Klean Kanteen

Lagom till att jag skulle börja jobba och sambon ta över föräldraledigheten stod vi då utan ett bra alternativ att servera ersättning i. Vi köpte då Klean Kanteens pipmugg, också i rostfritt stål. Även denna är lite väl stor, 355 ml, och även här finns plastdetaljer i munstycket. Handtag saknas.

Minuten efter att vi hade låtit Isolde testa att dricka ur den ångrade vi köpet och satt på caféet mitt emot affären och önskade att vi kunde lämna tillbaka den. Det Klean Kanteen kallar ”praktisk fastsättningsögla” som sitter precis intill munstycket gör att barnets näsa inte får plats. Voldemort hade kanske kunnat dricka ur den, men vårt barns lilla bebisnäsa var för stor. Vi löste problemet med att hålla den upp och ner, men det gjorde ju att flaskan behövde lyftas ännu mer för att få vatten genom munstycket och med sina 355 ml är det ju redan en hel del flaska att lyfta.

Pura

Eftersom vi ville att Isolde skulle veta vad hon kunde förvänta sig för innehåll när hon fick en pipmugg förd till munnen ville vi ha en för vatten och en för ersättning. Vatten fick hon i Klean Kanteen och vi ville nu testa ersättning i Pura. Även Puras pipmugg är en rejäl flaska på 325 ml. Flaskan är i rostfritt och pipen är i silikon så det känns som ett bättre alternativ när man ser till plasten. Istället för att köpa pipmuggen valde vi en nappflaska på 150 ml och köpte till pipen som även säljs fristående. Än så länge är vi jättenöjda och någon månad före ettårsdagen lärde hon sig att hantera den själv.

Ett minus med Pura är att färgen kan släppa från flaskorna. Vi har själva inte haft så stora problem med detta, det handlar om några flagor, men kusinens Pura tappade så mycket färg att föräldrarna valde att skrapa bort den helt och hållet.

Nuk

När det var för sent att skaffa ytterligare en pipmugg hittade jag Nuks rostfria. Den några månader yngre kusinen har den och jag tycker den verkar väldigt bra. Kanske något vi skaffar till nästa barn, men just nu får det räcka med pipmuggar.

Frukosttips!

 

Frukost har aldrig varit Edens grej riktigt och det är under morgon och förmiddag som två av hennes nuvarande fyra amningsmål ligger. Vi ammar fritt, men sedan några veckor tillbaka ammar hon enbart frukost, före förmiddagsvilan, före eftermiddagsvilan samt till sömns. Hon är 11 månader och jag ska inte börja jobba förrän om ett halvår så jag har lyxen att kunna ta matintro med lugn. 

Åter till frukost: då jag själv är riktigt dålig på att äta frukost (jag har varken aptit eller hunger före lunch och har aldrig haft så länge jag kan minnas) så har jag verkligen velat att Eden tidigt får bra frukostvanor. Men trots att jag testat att erbjuda alla möjliga slags livsmedel och rätter på många olika sätt och vid olika tidpunkter så är det oftast inte ens någon idé att försöka få henne att sitta i barnstolen före lunchtid. Och att äta bitar i farten på golvet känns osäkert. 

Men! Igår och idag däremot har jag, pga lite besvär med magkatarr, gjort smoothie till mig själv. Och vad händer när jag sitter på golvet och suger i mig den? Jo, monkey see, monkey do. Såklart. Jag har alltså erbjudit Eden smoothies i världens alls möjliga olika variationer (jag älskar frukt i allmänhet och smoothie i synnerhet), men aldrig tänkt på att det är ur mitt eget glas jag ska erbjuda. Men igår och idag satt jag på golvet och drack när Eden målmedvetet klättrade upp i min famn och sträckte sig efter sugröret. 

Både igår och idag gjorde jag smoothies på två semifrysta bananer, en rejäl klick fullfet kvarg, några dl Verums hälsofil blåbär samt en näve fryst mango. Mixas några sekunder och sugs upp med IKEAs tjocka sugrör. Ett lite tjockare sugrör gör det enkelt för små munnar att få i sig mycket även om smoothien är tjock och kanske innehåller små bitar. Jag semifryser bananen ca en timme för att jag, och Eden uppenbarligen, föredrar en kylig och trög konsistens. 
Blir spännande att se om detta blir en ny vana eller om det, som ganska mycket annat med små barn, stannar vid att vara en tillfällighet. 
Någon som har liknande erfarenheter? 

Optimera matstunden!

BLW eller inte, knep och tricks kan en ju ändå använda för att förenkla vardagen. Här är några av mina bästa knep för att optimera matstunderna! Kanske är det något som kan vara till hjälp hos någon annan?

Först och främst försöker jag att erbjuda mat när jag vet att Eden är på humör. Är hon trött kommer hon visa tydligt att hon inte vill varken sitta i barnstolen eller äta. När hon var yngre var jag noga med att inte heller erbjuda när hon var allt för hungrig, men det har jag släppt på (slutade för-amma vid ca 8mån). Framförallt innebär detta lite planerande för att tajma amning, mat och sömn. Men det brukar bli bäst så.

Eden älskar att dricka vatten och verkar ha ett behov av att dricka mycket när hon äter, detta trots fri amning. Är hon törstig avstannar ätandet helt och hon blir sur om jag inte ”vattnar” henne. Sedan någon månad pekar hon på vattenkranen om jag råkat glömma att ta fram ett glas till henne. Vi ger vatten i glas (som hon greppar själv) eller i pipmugg från Klean Kanteen.

Pincettgreppet lärde sig Eden snabbt och nästan lika snabbt började hon föredra mindre bitar framför stora. Det var runt 8 månader som det blev betydligt roligare att pilla med smått. Ärtor, majs, små små broccolibuketter och makaroner föredras framför större matbitar. Samma sak gäller smörgås där fingerstora eller större bitar ratas, men samma smörgås pillar hon gärna med fast i små cm-stora fyrkanter. Vad gäller pizza kan vi inte langa fram en hel slice får plocka isär den för att Eden ska visa intresse.

När det kommer till mängden mat vi lägger upp, gäller devisen ”less is more” hos oss. Både vad gäller total mängd och olika saker som erbjuds. Vi får helt enkelt lägga upp successivt och absolut inte allt på en gång, då blir det ”system overload” hos Eden och hon vindrutetorkar bort allt. Ibland kan det vara så att jag tror att hon är färdig, men när jag börjar plocka av från brickan börjar hon plocka igen…

Relaterat till punkten ovan är att vi inte får plocka bort maten för snabbt och anta att Eden är nöjd, även om hon brötar och studsar en del i stolen (givet att törst, eventuell pottning eller annat uteslutits som orsak). Eden kan sitta och plocka med maten länge. Riktigt länge! Som längst en bra bit över en timma, för att sedan väl nedsläppt på golvet inför sanering fortsatt äta från golvet. Således: vill vi att Eden ska få i sig ordentligt så får vi inte ha bråttom nånstans.

”Startmat” tipsas det om ibland och detta funkar även för oss. Med startmat menar jag mat som får Eden att ”komma igång” med ätandet. Eden älskar ärtor, majs och riskakor så det är enkla saker vi langar fram om Eden någon gång verkar svårstartad.

Variera form och utseende. Länge delade jag bananerna på längden (så som de är presenterade på vår inspirationssida), men sen började Eden dissa dom. Jag prövade då en gång att, vid samma tillfälle, erbjuda en halv avbruten banan istället. Som åts med intresse. Slutsatsen jag dragit av detta är att Eden tröttnar på former och utseende och ibland behöver jag variera dessa för att hon ska fortsätta ha intresse. Andra exempel på mat vars form vi får variera är pasta, smörgåsar (se ovan angående storlek), äpple och päron (ibland rivet, ibland hyvlat i tunna skivor), aprikoser (ibland hela, ibland strimlor).

”Nödmat” att alltid ha hemma och som går fort. Ibland har jag inte möjlighet, ork eller tid att laga all mat från grunden med ekologiska, närproducerade råvaror. Nödmat hos oss (och som Eden verkligen gillar) är keso, snabbnudlar, rökt påläggsskinka eller -kalkon, köttbullar från frysen (ekologiska) eller snabbmakaroner med antingen pesto eller créme fraiche, grillkrydda och örtsalt. Och så frukt förstås, det har jag alltid hemma.

Frukt. Jag försöker att alltid avsluta varje måltid med någon frukt. Dels för att Eden älskar frukt, dels för att jag inbillar mig att det är en bra rutin att äta frukt varje dag. Apelsin är ju en stående favorit, men även ekologiska torkade aprikoser går för det mesta ner. Annars rivet äpple eller päron, melon av valfri sort eller mango.

Sist men inte minst: mina egna mentala käpphästar. Jag får emellanåt anstränga mig (och påminna Edens pappa att göra detsamma) för att tolka signaler ur ett barnperspektiv. BLW är ju ett lekfullt sätt att introducera mat och även om jag själv inte har den bästa av alla dagar så får jag anstränga mig ibland för att inte bli frustrerad när Eden leker sig genom måltider. Det smidigaste för mig är ju att hon snabbt och effektivt äter (och helst ordentligt) så att vi kan komma vidare med dagen. Ungefär som en vuxen alltså. Men genom Edens ögon funkar det ju inte så. För henne är ju varje matstund en liten ”utflykt” och varje tugga en spännande upplevelse. Precis som det ska vara!

Summa summarum: erbjud mat när barnet är på gott humör, ha vatten redo, variera form och utseende och släpp stressen kring matsituationen.

Vilka är era bästa knep eller tips? Dela gärna med er i en kommentar!

Nya haklappar

Äntligen har vi köpt nya haklappar. Det har varit dags ett tag. När vi köpte de första trodde vi att de skulle hålla längre. Vet inte om det var naivt, men intensiv användning har gjort att de är ganska ofräscha. Luktar lite gammal disktrasa.

När jag var föräldraledig växlade jag mellan två olika haklappar. Den som användes till frukost hann torka lagom  till eftermiddagens mellanmål och lunchhaklappen hann torka till middagen. Men när sambon tog över hemma var det som om haklapparna blev så mycket blötare. Han ger henne å andra sidan fler måltider, eftersom han inte har alternativet att amma.

En del föredrar mer heltäckande haklappar med ärmar men de med ärmar vi har provat har varit för stora, i alla fall när behovet var större. Istället har det funkat bra att vika upp bodyns ärmar och skydda det mesta av bodyn med en vanlig haklapp. Det är också viktigt att det finns en ficka, även som ettåring tappar hon ner mycket där.

De första haklapparna vi köpte var Frank & Fischers fina GOTS-certifierade med djurmotiv. De är akrylbelagda vilket har varit en viktig funktion för oss. Har märkt på sämre haklappar att vätan gått igenom. Sen kanske plastbeläggning inte är det roligaste men vi har tröstat oss med att de är GOTS i alla fall.

Eftersom de gamla haklapparna inte höll som vi hoppades och dessutom kostar en rejäl slant valde vi ett billigare och förhoppningsvis bättre alternativ denna gång, nämligen akrylbelagda haklappar från Åhléns. Vi har haft några såna sen i julas och de verkar ha klarat användningen bättre så vi tänkte att vi kör på dem rakt igenom nu.

Även dessa haklappar är eko-certifierade men det är inte alls tydligt av vem. Åhléns har en ganska fånig lapp där det står om produkter som är certifierade av olika eko-organisationer men det står inte vad som gäller för aktuell produkt. När jag frågade hävdade personalen självsäkert att alla nämnda organisationer certifierat denna produkt, trots att några av organisationerna certifierar kosmetika och livsmedel, och inte textilier. Ingen koll alls där alltså.

Hur som helst är vi nöjda med haklappen trots otydlig eko-märkning. Nu gäller det bara att se till att tvätta dem regelbundet också så de håller sig fräscha. Har tidigare kört tillsammans med resten av kläderna i en tvättpåse så att kardborren inte ska fastna i något men det blir ju inte många haklappar tvättade på det sättet. Kom precis på att vi ju kan tvätta bara haklappar i samma maskin. Slöseri med utrymmet men å andra sidan behöver de ju bli rena och gamla sättet funkade ju ändå inte så bra.

Semester och BLW – hur blev det?

För en vecka sedan kom vi hem från Teneriffa och vår lilla semester där. Före resan funderade jag lite över hur det skulle funka med BLW när vi är iväg. Bloggade då om några saker jag tänkt extra på, till exempel hur jag skulle få tag i bra mat och rätt sorts bitar samt hur kladdigt det skulle bli. Jag föreställde mig mayhem på varje restaurang. Det hade jag verkligen inte behövt, visade det sig.

Vad kan vi komma över för slags mat?

Allt fanns, men inte lika anpassat som hemma. Genom att ha halvpension på hotellet kunde vi två gånger om dagen erbjuda hela världen livsmedelsmässigt. Och mellanmål i form av klämmisar, banan och riskakor. Mycket banan. Fördel att jag kunde erbjuda saker som inte skulle varit självklara hemma. Som prawn-crackers på Teppanyaki-ställe, till exempel.

Livsmedelshygien?

Det en inte vet, har en inte ont av. Nä, men det enda som kändes halvkul var brickorna till barnstolarna som var i gammal sliten plast och graden av renlighet kunde inte garanteras. Torkade av med desinficerande servetter, mer kunde jag liksom inte göra. ”Lite skit rensar magen” sa min sambo, men han kunde nog inte överblicka konsekvenserna för oss alla tre om Eden skulle åka på stygg bakterie i magen.

Blir det rätt sorts bitar?

Vad är rätt sort, kan en undra nu såhär i efterhand? Det blev bra sorts bitar! Eden erbjöds helt enkelt det som kunde erbjudas i bra bitar.

Finns det bra stolar?

Jodå. Barnstolar finns såklart överallt. Med eller utan bricka.

Hur kladdigt och jobbigt blir det?

Nu blev det ju så att Eden inte hade så mycket ro att äta, så de flesta måltider blev varken kladdiga eller jobbiga överhuvudtaget. Det hade förmodligen varit kladdigare med puré faktiskt.

Hur kommer amningen funka?

Det gjorde den, över förväntan. I och med att Eden inte fick i sig så mycket annat (pga nyfiken på allt runt omkring) så behövde hon desto mer mjölk. Plus att det var varmt och mycket intryck att bearbeta, så hon ammade mer av de anledningarna. Hon tog bröstet ett antal gånger vid poolen faktiskt, oväntat men roligt med tanke på att hon är i stort sett omöjlig att amma i ”stökiga” miljöer.

Sammanfattningsvis fanns det ingen orsak att oroa sig. Lite sorgset att Eden inte hade mer ro att äta, när det erbjöds så mycket spännande! Men en kan ju inte få allt.

Pin It on Pinterest