Kokostopparna godkända i efterhand

IMG_9010Jag skulle fota kokostopparna lite så där i efterhand, tänkte att de ser ju ändå fina ut även om de har hunnit bli gamla. De var mjukare nu när de legat till sig och jag passade på att smaka en. De var inte alls lika torra som sist och kändes som ett helt ok alternativ till mitt te i brist på något sötare. Isolde ville också testa och den här gången verkade hon uppskatta smaken. Det hördes en hel del mmm:ande från henne och hon passade även på att sno till sig min halvätna som låg på bordet och kom sen och bad om en ytterligare bit. Tyvärr var det väl ändå fortfarande ganska torrt för henne då hon lämnade spår efter sig vart hon än gick. Utspottad kokos fanns både på henne, nya soffan, stolarna och golvet. När jag bytte blöja på henne senare hade hon till och med kokos i blöjan.

Nyttig fika

Som så många andra småbarnsföräldrar har vi målsättningen att inte ännu erbjuda söta bakverk till vårt barn. Vi tänker att hon inte vet vad hon går miste om utan är nöjd med vad hon får. Sen kan man ju hoppas att det påverkar hur resten av oss äter också men än är vi inte där.

Inför fikat på påskafton ville jag fixa något extra åt småbarnen och tänkte att Isolde gillar ju kokos så något med kokos borde jag ju kunna baka. Hittade ett recept på kokostoppar innehållandes kokos, smör och ägg. Många i kommentarsfältet tyckte de var jättegoda så dem fick det bli.

Isoldes reaktion när hon fick smaka var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Hon stoppade in fingrarna i munnen för att försöka få ut alla otrevliga kokosflingor som satt fast där. Jag får hålla med henne, de var faktiskt inte särskilt goda.

Påskslut, födelsedag och blw-tårta för småfolk

Idag på annandag påsk inföll min trettiofjärde födelsedag. Då jag själv började jobba i förra veckan (nåja, hann jobba 1,5 dag innan långhelg), så välkomnade jag en annandag påsk/födelsedag i stillhet hemmavid utan att ens gå ut i det fantastiska vädret.

Dagen började med sång på sängen och två hungriga bäbisar som tryckte i sig min sängfrukost (så går det med blw-bebisar) och fortsatte i lugn mak. Jag passade på att sätta ihop ett lite mer lämpligt alternativ till småfolket, istället för den sockerspäckade (men givetvis skitgoda) tårta som min sambo bjöd mig och mina tårtfikande vänner på. Basen utgjordes av bananplättar som varvades med jordgubbar och grädde (bananplättar återfinns på vår receptsida). Det var… välkommet!

Generellt hyser vi en näst intill ohälsosam kärlek till bananplättar. Kanske är det för att en kan variera dem med så många olika smaksättningar? Lätt att göra? Eller att det är lätt att ha med sig? Att bebis luktar banan och vanilj efteråt? Att alla i familjen äter dem? Eller är det kanske helt enkelt så bara att det är förbannat gott och att en själv blir riktigt mätt på kuppen? 😉 Vår favorit på smaksättning är blåbär. Vilken är er? 🙂

Påsklunch för en ettåring

Påskafton bjöd på ett tredje födelsedagsfirande, denna gång med min sida av släkten. Ätandet inleddes med en påskbuffé med det mesta som hör en sådan till och lite extra: inlagd sill, rökt och gravad lax, marinerad böckling, ägghalvor med räkor, Västerbottenpaj, Janssons frestelse, fårfiol och så mitt specialönskemål för Isolde, kycklingben. Vad kunde då vår ettåring tänka sig att äta av detta?

Lax har hon ätit lite av tidigare, men mest någon strimla, så där räknade vi inte med några mängder. Minns faktiskt inte ens om jag erbjöd det. Tanken var att göra det, men hon blev otålig lite för snabbt, så hann inte fortsätta erbjuda dessa mer osäkra kort. Till frukost dagen efter gick det ner flera bitar i alla fall. Ägghalvor känns som perfekt BLW-mat, men ägg har aldrig gått hem hos henne så de var borträknade från början. Räkorna som toppade äggen trodde jag å andra sidan skulle vara uppskattade. Eftersom hon föredrar äggula framför äggvita så försökte jag inte ens erbjuda vitan utan gav henne bara gula. Den lyfte hon upp och kastade iväg. Av räkan hon erbjöds åt hon en tredjedel. Annars brukar hon tycka det är väldigt gott med räkor och äta fler bitar.

Västerbottenpaj hade hon inte testat innan men det var uppskattat på påskbordet. Där gick flera mindre bitar ner. Janssons frestelse var ett osäkert kort, men hon verkar uppskatta potatis och efter att väl ha smakat så tog hon lite till. På det stora hela åt hon ändå mer vanlig potatis än vad hon åt Janssons frestelse.

Fårfiol hade hon smakat vid jul, men inte sedan dess. Det är ett ganska lättuggat kött som verkar bra för nybörjare. Hon verkade gilla det, även om hon inte åt särskilt mycket. Senare på kvällen när vi tog andra varvet på påskbordet gick det ner desto mer fårfiol så den var faktiskt uppskattad. Kycklingbenen sparade vi lite på för med ett kycklingben i handen är måltiden komplett för vårt barn. Innan det var dags för ett sånt fick hon testa de andra sakerna. Men idag var inte kycklingben uppskattat. Hon var nog lite för trött för att äta egentligen och jag plockade fram kycklingbenet tidigare än vad jag egentligen hade hade tänkt. Efter några tuggor ville hon inte vara kvar vid bordet men vi mutade henne med en liten gaffel och med den gaffeln åt hon sen både räka, fårfiol, potatis, Janssons frestelse och Västerbottenpaj. Men kycklingen rörde hon inte igen.

Sill och böckling erbjöd vi inte ens. Visserligen får barn äta fisk som kan innehålla höga halter med PCB och dioxin två till tre gånger om året. Men om vi nu försöker giftminimera vårt barns vardag känns det ju faktiskt naturligt att inte ge henne detta.

Livsmedelsverkets hemsida står dessutom att spädbarn är extra känsliga för detta.

bananpannkaka
Även denna gång firade vi födelsedagsbarnet med grädde och tillbehör. Denna gång serverades grädden på en bananpannkaka som hon faktiskt tog några tuggor av även om grädden så klart var favoriten.

Ett år

Tänk att det redan har gått ett år! Födelsedagen firades med våffla och grädde. Mycket gott tyckte Isolde. Grädde är en stor favorit hos henne och det brukar hon få när vi andra äter sötare kakor. Vi har försökt blanda in lite bär i det hela också men hittills har hon varit ganska ointresserad av de sura hallon vi har erbjudit. Ska bli roligt att ge färska hallon när det är säsong.

Idag testade vi stekt äpple med kanel till våfflan. Först slängde hon iväg äppelbiten så vi trodde att hon inte gillade det. Sen när jag hade ätit upp nästan alla äppelbitar kom hon på att hon ville ha i alla fall och tog hand om de två som fanns kvar.

Så länge våfflan serverades med grädde på var det mest grädde som åkte ner i magen men sen på slutet när hon fick våffla utan grädde visade det sig att hon gillade det också.

 

Pin It on Pinterest