Äta ute

Vår familj gillar verkligen att gå ut och äta! När Signe var mindre fick hon följa med i sjalen och brukade sova sig igenom måltiderna, oavsett nivå på krogskrålet runt oss. Sedan hon börjat äta annat än bara mammamjölk sitter hon i någons knä eller i barnstol. Hon är förvånansvärt tålmodig med tanke på hur långa måltiderna kan bli jämfört med hemma. Det blir ju lätt lite väntan innan maten kommer. Om hon blir otålig brukar vi turas om att gå runt med henne och titta på roliga saker. Ibland lyckas vi komma ihåg att ta med leksak som sysselsätter ett tag och om golvet är hyfsat rent får hon krypa runt och utforska stället själv. Vi brukar stoppa henne när hon rotar i andra restauranggästers väskor eller äter gamla matrester hon hittat på golvet. Majskrokar kan också vara ett bra tidsfördriv i väntan på att maten ställs på bordet.

Vi beställer det vi själva vill äta och delar med oss till bebis, men ser jag något på menyn jag vet att Signe gillar ber jag att få in en extra mini-portion av det. Som när vi var på häftiga Hotel de Goudfazant Amsterdam och jag beställde extra sparris till Signe. Hennes min när hon fick en egen tallrik framdukad var obetalbar! Mums!

Efter maten brukar jag röja undan det värsta spillet så att vi inte lämnar ett komplett kaos efter oss. Vi har hittills inte stött på några problem i samband med blw på restaurang men det är alltid trevligt att underlätta för restaurangpersonalen som kanske inte tycker att glädjefylld matintroduktion är riktigt lika lustig som vi föräldrar som njuter av att slippa hitta på, laga och städa undan mat för en kväll.

Vill du ha mer tips för när ni ska äta ute, kolla in min tidigare post om blw på resa.

BLW på resa

Efter vår vecka i Florens har jag sammanställt mina tips för en smidig resa med blw-bebis:

- Servett på golvet. Om bebis tappar mycket mat kan en servett på golvet minska svinnet genom att matbiten kan serveras på nytt. Även om det inte tappas mat hemma kan det bli så när en är i en ny, och rörigare miljö. Restauranggolv tenderar att inte vara så fräscha.

- Majskrokar att pyssla med om maten dröjer. Vi har inte testat majskrokar ordentligt förrän nu. Jag har inte riktigt sett poängen att ge mat som inte är mat, men Signe har smakat någon gång när det har varit andra bebisar som ätit. På resa är det toppen att ha med i väskan som ”nödproviant” eftersom det inte väger något eller blir dåligt om det inte äts.

Mycket gott att äta i Italien!

- Tvållösning på sprayflaska. Jag gör en egen tvållösning för handtvätt och allmän rengöring som förvaras i mini-sprayflaska. 2 dl vatten, 1 msk Dr Brönners såpa, 1 msk mandelolja, 2 droppar Tea Tree oil. Perfekt för handtvätt före och efter mat. Egentligen är det istället för våtservetter vid blöjbyte men vi byter i stort sett aldrig blöjor eftersom Signe gör sina behov på toaletten. Det är också väldigt smidigt på resa. 😉

- Handsprit i våtservett, för tex avtorkning av bord innan bebis äter. Glömmer dock ofta detta moment…

- Är maten varm när den kommer till bordet och bebis är otålig ber jag om att få in en skål med is. Maten kallnar snabbt om den kyls på is och vi kan börja äta snabbare.

- Mönstrade kläder. Kamouflerar eventuella matfläckar. 😉 :)

- Amning. Fördelarna med amning kan inte överskattas! Bästa mellanmålet, förrätten, efterrätten. De första dagarna på ny plats rörde Signe inte maten utan ammade endast. Närhet och näring i reseförpackning. Oslagbart.

- Haklapp, vi har med snabbtorkade haklapp i vaxduk som vi sköljer upp på hotellet på kvällen.

Två uppsättningar heliga mödrar med barn

- Bärdon. Det har inte med BLW att göra men det är ett så bra tips att det måste vara med, ändå. Vi varvar selen Tula Standard med vävd bärsjal. Kullersten, trånga gränder, folkmassor och mängder med nya intryck. Bebis är i en trygg famn och vi har fria händer. Vi såg inte så många andra bärdon på vår resa, en hand räckte gott för att räkna dem. Däremot såg vi ett oräkneligt antal små barn och bebisar som bars i famnen med mer eller mindre plågade uttryck hos föräldern som kånkade. Att bära i famnen är tungt och opraktiskt, ett bärdon räddar resan!

Jättebra och inte så jättebra med BLW

Vi började med BLW när jag konstaterat att Eden inte ville bli matad. Jag hade då testat en variation av gröt och puréer men det gick inte och att tvinga i Eden ”en flygande sked för mamma” var inte ett alternativ för oss. 

Jag är glad att vi blev inspirerade och övertygade att börja med BLW för det känns så rätt. I detta inlägg tänkte jag lista vad vi tycker är jättebra och inte så jättebra med BLW för oss, med att inte (sked)mata. 

Jättebra med BLW 

Det är verkligen smidigt att servera samma mat som vi andra äter. Ekonomiskt blir det också, inbillar har mig. 

Att BLW bidrar till att Eden utvecklar sina förmågor. För varje dag förvånas jag över hur skickligt hon hanterar maten, allt från majskorn och ärtor till apelsinklyftor och spaghetti. 

Att få se Edens glädje i att upptäcka och utforska alla möjliga olika smaker, konsistenser, former och färger. Stort plus här! 

Varken jag eller Peter behöver mata Eden utan vi äter allihopa samtidigt. Roligt och enkelt. 

Eden lär sig äta och dricka själv med en gång. Så coolt. 

Inte så jättebra med BLW 

Ibland blir det ganska jättekladdigt, och jag gillar inte kladd. Men, å andra sidan ligger ju kladd i BLWs natur med tanke på hela upptäcka- och utforskabiten. Och DEN gillar jag. Sen tror jag att det är kladdigt när små barn äter oavsett om de äter själva eller blir matade. Kladd - utforska: 0-1 

En annan sak jag upplever lite omständlig är att praktisera ”ren” BLW på språng. Det ska liksom roddas med bra stol, ren bricka och mat som ska funka. För oss blir det ofta klämmis, riskaka, grötpinne eller maten jag äter i så lämplig form som möjligt. Och amning om Eden vill. Burk och sked ser smidigt ut, iallafall om barnet öppnar munnen, annars ser det sjukt svettigt ut. 

Det är svårt att veta hur mycket barnet får i sig. Barnstyrt är häftigt, men vissa dagar hade det varit skönt att veta att ”nu har hon fått i sig si och så mycket och kommer klara sig X antal timmar!”. Men detta ligger ju helt hos mig och har kanske inte med BLW att göra, egentligen. Med ändå. 

Sätta-i-halsen-rädslan. Ja, jag har den för nej, jag är inte tuff. Påläst är jag, men här tar emotion över logik och fakta. Jag kämpar mot mina demoner. Edens glädje - Rädslan: 1-0

Semester och BLW – hur blev det?

För en vecka sedan kom vi hem från Teneriffa och vår lilla semester där. Före resan funderade jag lite över hur det skulle funka med BLW när vi är iväg. Bloggade då om några saker jag tänkt extra på, till exempel hur jag skulle få tag i bra mat och rätt sorts bitar samt hur kladdigt det skulle bli. Jag föreställde mig mayhem på varje restaurang. Det hade jag verkligen inte behövt, visade det sig.

Vad kan vi komma över för slags mat?

Allt fanns, men inte lika anpassat som hemma. Genom att ha halvpension på hotellet kunde vi två gånger om dagen erbjuda hela världen livsmedelsmässigt. Och mellanmål i form av klämmisar, banan och riskakor. Mycket banan. Fördel att jag kunde erbjuda saker som inte skulle varit självklara hemma. Som prawn-crackers på Teppanyaki-ställe, till exempel.

Livsmedelshygien?

Det en inte vet, har en inte ont av. Nä, men det enda som kändes halvkul var brickorna till barnstolarna som var i gammal sliten plast och graden av renlighet kunde inte garanteras. Torkade av med desinficerande servetter, mer kunde jag liksom inte göra. ”Lite skit rensar magen” sa min sambo, men han kunde nog inte överblicka konsekvenserna för oss alla tre om Eden skulle åka på stygg bakterie i magen.

Blir det rätt sorts bitar?

Vad är rätt sort, kan en undra nu såhär i efterhand? Det blev bra sorts bitar! Eden erbjöds helt enkelt det som kunde erbjudas i bra bitar.

Finns det bra stolar?

Jodå. Barnstolar finns såklart överallt. Med eller utan bricka.

Hur kladdigt och jobbigt blir det?

Nu blev det ju så att Eden inte hade så mycket ro att äta, så de flesta måltider blev varken kladdiga eller jobbiga överhuvudtaget. Det hade förmodligen varit kladdigare med puré faktiskt.

Hur kommer amningen funka?

Det gjorde den, över förväntan. I och med att Eden inte fick i sig så mycket annat (pga nyfiken på allt runt omkring) så behövde hon desto mer mjölk. Plus att det var varmt och mycket intryck att bearbeta, så hon ammade mer av de anledningarna. Hon tog bröstet ett antal gånger vid poolen faktiskt, oväntat men roligt med tanke på att hon är i stort sett omöjlig att amma i ”stökiga” miljöer.

Sammanfattningsvis fanns det ingen orsak att oroa sig. Lite sorgset att Eden inte hade mer ro att äta, när det erbjöds så mycket spännande! Men en kan ju inte få allt.

Jordgubbspremiär!

Idag åt vi lunch på hotellet och Eden fick pröva jordgubbar för första gången. Kanske inte helt oväntat blev det succé och utöver lite annat plock (tonfiskpasta, majs, riven morot, oliver) fick hon i sig ett par rejäla bitar. Jordgubbarna här är rätt stora så de passade perfekt för små händer att hålla i.

Roligt nog såg Eden ut ungefär som om hon hade slaktat ett djur på grund av alla jordgubbsslamsor hon hade runt munnen och på händerna.

Testade även att, liksom igår kväll, stretcha på tiden mellan amning och mat. Kanske slump men hon pillade med större intresse och aptit än vad hon gjort tidigare.

Ingen amning = mer mat?

Ikväll åt vi på en riktig spansk restaurang, Mesón Castellano. Löjligt bra mat och dryck och far away from turistfällorna. Edens sömn tajmades med millimeterprecision: hon vaknade strax innan vi satte oss till bords. Detta betydde dock att hon inte hade ammats på drygt 1,5h. Jag försöker vara noga med att alltid amma hyfsat nära inpå att jag erbjuder mat för att hon inte ska vara för hungrig, men ikväll blev det inte så. Hon är nämligen i stort sett omöjlig att amma på ”stökiga” platser (läs: överallt utom i en säng i ett mörkt och tyst rum). 

Och vad hände? Jo, hon pillade i sig tre bitar bröd med olivolja, två kanariska potatisar (utan skal eftersom skalet är supersalt), lite gurka, några svarta oliver och ett gäng majskorn. Mer än hon ätit hittills under hela resan och i nivå med mängden hon började få i sig hemma. Och detta trots att ljudnivån på restaurangen var extremt hög, spanska gubbar (servitörer, urgulliga) som skulle lattja och pussa på henne, barnstol modell kass (för stor för lilla Eden) och mängder av spännande att kolla på. 

Lärde mig att aldrig underskatta betydelsen av att tänja på rutiner och gränser. Kanske ska börja minska på amning före mat?

Pin It on Pinterest