Tre månader in

bebis med pipmugg
Det har inte blivit så mycket skrivet här, men desto mer på instagram, ifall någon vill följa oss där. Tyckte att en uppdatering här kan vara på sin plats också.

Det har gått över förväntan bra. A äter mycket mer än vad storasyster gjorde i samma ålder och jag känner mig inte särskilt orolig inför att lämna över till pappan när det är dags att börja jobba. En bra dag äter hon en halv smörgås till frukost, antingen med bara smör och leverpastejstavar till eller med bredbar leverpastej på. Avslutar gärna med en frukt, gärna c-vitaminrika satsumas som kombineras bra med leverpastejen.

Lunch varierar lite mer. Ibland sover hon över lunchen, ibland är vi på stan, ibland hemma och äter gårdagens rester. Är det förskolefri dag lagar jag något snabbt. Pasta är ett genomgående tema här och ofta något vi tar med oss om vi är iväg och det funkar även som mellanmål. Det är inte alltid det finns mjölkfritt och då är det lättast att ta med.

Sen när hela familjen är hemma lagar vi kvällsmat. Vi har matkasse så vi bestämmer ofta inte helt själva vad det är som står på menyn, men det blir ju å andra sidan väldigt varierat då. Det är olika från måltid till måltid hur det går och ibland kan det vara lite svårt att parera när rätterna innehåller mjölk och ägg. Oftast kan vi byta ut mjölkprodukterna mot havregrädde, vilket funkar förvånansvärt bra. Jag känner faktiskt ingen skillnad i smaken.

Många undrar hur snabbt man ska öka upp antalet måltider. Här tycker jag att man kan göra lite som man vill. I amerikanska BLW-grupper rekommenderar de ofta att börja med en måltid och öka på efter ett antal veckor. Många där menar att mellanmål inte behövs förrän efter ettårsdagen och att mjölken ska stå för i princip all näring barnet får under hela första året. Tittar man istället på måltidsplan från tex WHO föreslår de 2-3 måltider vid sex månader och 3-4 måltider med 1-2 mellanmål redan vid nio månader. Vi har valt att erbjuda mat alla gånger vi andra äter, förutom när hon råkar sova just då eller om det av något annat skäl inte passar. I början åt hon så pass lite vid varje måltid att det ändå har blivit en långsam introduktion och jag gissar att hon ammar mer än de flesta niomånadersbebisar.

Sen ammar vi förstås en massa fortfarande. Morgon middag kväll och natt och sen lite däremellan. Vi har inget fast schema, men det har vi ju aldrig haft, även om det är mindre nu än vad det var förut.

BLW så här långt

Collage med BLW-bebis
Efter ett tag med BLW kommer här en sammanfattning av hur det gått hittills. Det har ju varit lite tyst här på bloggen, men ni som följer på Instagram vet att vi är i full gång. I stort sett har det gått bra. A är väldigt intresserad av mat och ivrig att testa det mesta.

Det största hindret är än så länge motoriken. Det är fascinerande att se hur svårt det är för en liten ovan sexmånadershand att försöka få upp maten i handen. Maten glider undan och handen lyckas inte göra de rörelser som är så lätta för en vuxen. Istället för mellan handflatan och fingrarna hamnar maten mellan pekfingret och långfingret och i andra konstiga positioner. Vi försöker hjälpa till med att skära bitarna på ett bättre sätt, men det är inte alltid lätt att förutse vilka bitar som funkar. Sen går bitarna sönder och de blir ännu svårare att greppa och vi får ge henne nya att börja om med.

Favoritmat hittills är nog tomat, kokt morot, plommon och aprikoser, men hon angriper det mesta med stor iver. Få saker ligger helt orörda, även om hon helt klart verkar föredra en del saker framför andra. Där verkar det ju vara lite olika, en del barn börjar äta mängder med en gång medan andra inte stoppar mat i munnen på flera månader. Våra barn verkar vara lite mittemellan. Båda har stoppat i munnen med en gång, men sen är ju frågan hur mycket som faktiskt kommer ner i magen. Vi har känslan av att A får i sig mer än I, men det är svårt att minnas exakt hur det var för tre år sedan.

A kväljs inte alls lika mycket som storasyster gjorde. Med storasyster var det så illa att hon kunde kräkas, även om det inte verkade bekomma henne nämnvärt. För A händer det max några gånger i veckan och inte alls så farligt som jag minns det. Intressant att notera här är att hon nästan kväljs mer när hon äter saker i puréform, tex gröt och mjöligt päron hon tuggat sönder till mos.

Att A skulle vara allergisk mot mjölk och ägg var helt oväntat. Hon har ju klarat bröstmjölken utan problem, trots att jag äter komjölksprodukter. Det ställer ju till det en del, dels kan hon inte äta vår mat och dels finns det en bra saker att erbjuda en bebis som inte funkar längre, tex leverpastejstavar och äggröra. Båda är saker vi hann erbjuda en gång och som hon åt väldigt bra men nässelutslagen som kom efter var ju mindre roliga.

En stressfaktor, både nu och med storasyster, är ju lite hur det ska gå när jag börjar jobba igen och inte kan amma dagtid. Vi har knappt två och en halv månad kvar nu och det känns ändå hoppfullt men från tiden med storasyster vet jag att det inte behöver betyda att det går framåt så mycket ändå.

Matintro i skärgården

Bild på böcker
På sexmånadersdagen fick A smaka på lite mat. Vi fegade lite med en okokt morot som hon angrep med stort nöje. Vi diskuterade lite ifall det var säkrare eller farligare att ge moroten just okokt. När det gäller så hårda saker som tex morot och äpple bör man vara medveten att det är en kvävningsrisk om barnet kan få av bitar. I just detta fall bedömde vi att hon inte skulle kunna få av annat än flisor, vilket vi tyckte var lagom för första gången. Men egentligen är ju tanken att barnet faktiskt ska äta av maten och då behöver maten vara så mjuk att den kan mosas mellan käkarna.

Resten av helgen fick hon lite bättre saker, bland annat gurka, potatis och kyckling. Hittills har hon varit väldigt intresserad av allting vi har erbjudit henne och hon blir väldigt frustrerad när hon har fått ner allting på golvet utan att vi har hunnit ersätta det med nytt.

Mentala förberedelser

Bild på böcker
Jag har ju redan skrivit om praktiska förberedelser inför att börja med BLW, men den mentala biten är nog ännu viktigare. Egentligen behöver man ju inte förbereda något annat praktiskt än att skaffa en barnmatstol. Viktigare är då veta hur BLW fungerar för att bli redo. Hur gör man, vad innebär egentligen baby led weaning? Ofta är man kanske ganska ensam bland dem man känner om att ens känna till BLW, även om det är något som blivit mycket vanligare de senaste åren. För tre år sidan var det ingen bland mina bekanta som körde BLW, nu är det flera stycken.

För att bli bekant med metoden behöver man läsa på. Ett bra ställe att börja är ju så klart här på sidan, tex här. Sen kan man kanske fortsätta med en BLW-bok, det finns både på engelska och svenska. I facebookgrupper kan man ta del av andras erfarenheter och ställa frågor. Många instagrammar på temat, så det går att hitta mycket där också. På sidan med Lästips har vi sammanställt information både om böcker, facebookgrupper och instagramkonton.

Något som oroar många, även dem som tilltalas av tanken om BLW och bestämt sig för att det är rätt för dem, är rädslan för att barnet ska sätta i halsen. För att förbereda sig här och komma över denna oro tror jag det är viktigt att förstå metoden. Att veta skillnaden på att kväljas (klökas, på engelska gag) och att sätta i halsen, dvs ha ett luftvägsstopp (på engelska choke) är också viktigt. Det är väldigt vanligt att bebisarna får kväljningar och det kan se ganska otäckt ut även om det egentligen är ofarligt.

Men viktigast är ändå att veta vad man faktiskt ska göra om det vill sig så illa att bebisen faktiskt får luftvägsstopp, oavsett om man oroar sig eller inte, oavsett om man kör BLW eller inte. Vi har skrivit om säkerhetsaspekten här. När I var liten hade vi inte möjlighet att gå en kurs i första hjälpen, men vi gick en när hon blivit lite äldre. Vi går inte en ny kurs nu, men vi läser ändå på igen och tittar på filmer om hur man ska göra vid luftvägsstopp.

Här skriver Tilda om hur hon övervann sin rädsla för att bebisen skulle sätta i halsen.

Inför matintro den här gången har jag läst en hel del i amerikanska facebookgrupper men även lånat Sara Asks Första hjälpen vid matbordet. Den handlar inte om BLW, även om metoden tas upp där. För mig har den istället varit värdefull när det gäller hur storasyster äter eller inte äter, vad som är tillräckligt med mat och vilka fighter gällande maten som är värda att ta (typ inte så många, huvudsaken är att ungen äter).

Det här med att sitta


För att det ska vara säkert för bebisen att äta behöver hen kunna sitta upp utan att sjunka ihop eller trilla åt sidan, detta för att minska risken att sätta i halsen och, ifall olyckan är framme ändå, kunna hosta upp maten.

Detta gör att det inte räcker med att barnet är sex månader för att börja med BLW utan även behöver kunna sitta upp tillräckligt bra. Sista kriteriet, att barnet ska vara intresserat och kunna föra mat till munnen, blir ju lite av en självklarhet. Går ju inte att börja äta om bebisen inte kan få in maten i munnen.

Jag läste nyligen i en facebookgrupp där en förälder var orolig över att hon hört att barn satt utan stöd först vid åtta månader och då undrade dels om det är den ålder man kan förvänta sig och om man skulle vänta så länge. Hon överöstes då av svar från andra föräldrar vars barn minsann hade suttit redan när de var fyra och fem månader. Men faktum kvarstod ju, hennes barn satt inte än. Vad gör man då?

Detta är en relevant fråga för oss, för snart är A sex månader och hon sitter inte riktigt så att vi är nöjda än. Hon sitter absolut inte utan stöd, men även med stöd i en barnstol sjunker hon ihop lite väl mycket. Det beror lite på dagsform. Redan för över en månad sedan kunde hon sitta utan ryggstöd i barnvagnen med rätt stöd på sidorna, men andra dagar sjunker hon mest ihop. Idag när vi testade blev vi till och med oroliga att hon skulle slå huvudet i bordshörnet.

I många BLW-forum anges att barnet ska sitta utan stöd eller ”unassisted” på engelska. Men behövs det verkligen? I Rapleys BLW-bok står det ”Ensure that your baby is supported in an upright position while she is experimenting with food. In the early days you can sit her on your lap, facing the table. Once she is in a highchair, use small cushions or rolled-up towels to keep her pright and at the right level with the tray or table.

Svenska Livsmedelsverket nämner inget annat tecken på att barnet är redo för mat än ålder och intresse, men Storbritanniens NHS tar upp olika kriterier och ett av dem är att barnet kan stanna i sittande position och hålla huvudet stadigt. Även Kanadas rekommendationer manar till att se till att barnet sitter upprätt. Detta är intressant eftersom båda länderna faktiskt rekommenderar större bitar från början.

Baserat på dessa olika rekommendationer är vår slutsats att bebisen inte behöver sitta helt själv, men med stöd måste hen ändå kunna sitta rakt för att det ska vara säkert. Vi kanske inte kommer ge mat direkt på sexmånadersdagen, men vi kommer ändå börja snart, men bara då A är pigg nog att sitta tillräckligt bra.

Praktiska förberedelser

pipmuggar och bambubestick
Det börjar närma sig. Några veckor kvar bara, förutsatt att hon kan sitta tillräckligt bra när hon är sex månader. Så vad gör vi för att förbereda oss?

Nya haklappar är införskaffade. Jag gillar fortfarande Åhléns haklappar, även om mönstret är ändrat. Passade på att köpa fyra stycken härom veckan. Sen får vi se om haklappar och uppdragna ärmar räcker för den här ungen. Det funkade med storasyster, men jag har förstått att många andra behöver mer heltäckande skydd. Att äta naken är i alla fall inget alternativ, orkar verkligen inte bada eller duscha barnet efter varje måltid. Båda våra barn har, milt sagt, starkt ogillat att bada, så det är inte aktuellt att köra på den varianten.

Ett tag tänkte jag att vi skulle skaffa fler tallrikar också, men insåg sen att storasyster började med tallrik först runt året. Innan dess åkte de alltid i golvet, så vi la bara maten på bordet. Bestick började hon använda lite tidigare, men det är nog fortfarande långt borta här. Men vi har några trevliga bambuskedar som maten fastnade ganska bra på, dem lär vi introducera tidigare ifall vi ska ge laddade skedar med något.

Något att dricka i behövs också. Kanske inte med en gång, men relativt snart. Hon kommer ju börja med ersättning framåt nio månader inför att jag ska börja jobba, så det är ju bra att introducera mugg redan från början. Där har vi redan testat igenom ett antal olika varianter med första barnet, så nu kör vi direkt på pipmugg från Nuk och Pura.

Slutligen så behöver hon något att sitta på. Det blir en till Stokke Tripp Trapp. Vi är nöjda med den till storasyster så det får bli en till. Gillar att barnet kommer nära bordet i den, jämfört med Ikeas Antilop där det blir ett utrymme mellan barnet och bordet/brickan. Under stolen lägger vi Ikeas golvskydd Kolon för att skydda golvet från alla matrester som kommer flyga över rummet.

Pin It on Pinterest