Ersättning, ska man byta till trean?

Precis som många undrar om man ska byta från ettan till tvåan, det vill säga från modersmjölksersättning till första nivån av tillskottsnäring är det en hel del som undrar ifall man ska byta från tvåan till trean. Särskilt barn som håller på med BLW kan ju behöva ersättning även efter ettårsdagen, både dem som inte ammar eller om den ammande föräldern har börjat jobba och barnet behöver komplettera med ersättning även dagtid. Kanske är det här en hel del familjer, precis som vi gjorde, hoppar på ersättningståget just för att bröstmjölken inte är tillgänglig dagtid längre.

Trean beskrivs av Semper som ett alternativ till komjölk och man får intryck av att det här är bättre att dricka än komjölk. Hipp skriver faktiskt inte användningsområde för trean på sin hemsida men i kontakt med deras dietist skriver hon att det är ersättning för vanlig mjölk för barn som antingen inte äter tillräckligt varierat eller äter lite för lite eller för barn som har extra stort behov. Att det skulle vara nyttigare än mjölk verkar handla om att det innehåller mer vitaminer och mineraler, tex järn.

Skillnad i energiinnehållet mellan tvåan och trean är marginell, så av det skälet verkar det inte finnas något skäl att välja den ena över den andra. Lite mer järn i trean än tvåan för Hipp medan Semper har samma mängd. Finns små variationer när det gäller protein, kolhydrater och så vidare, men inget stort.

Att företagen skriver att tvåan kan användas som ersättning för mat medan trean mer är dryck gör att många tänker att det då är bättre att använda tvåan än trean, lite samma argumentation som i valet mellan ettan och tvåan. Men här handlar det också om barnets ålder och näringsbehov, inte vad ersättningen innehåller. Barnet förväntas äta en massa annat redan och egentligen inte äta ersättning längre. En viss mängd ersättning är helt enkelt tillräckligt i en viss ålder men räcker inte till när barnet nått en högre ålder. Men då går det ju också att öka mängden om man fortfarande behöver ge ersättning.

Jag skickade även in en fråga till Livsmedelsverket om deras syn på detta och de svarade då:

”Det går bra att fortsätta att ge både modersmjölksersättning och tillskottsnäring (även nivå 3) efter att barnet har fyllt ett år. Skillnaderna mellan de olika produkterna är relativt små. Det går även bra med välling eller gröt om barnet gillar det.”

Min tolkning här är lite samma som när det gäller valet mellan ettan och tvåan, dvs att man kan välja ganska fritt. Efter ett års ålder uppfattas det lite konstigt att ge ersättning fortfarande men det är inget fel med det om man fortfarande har behovet. Just BLW-barn kan nog tänkas äta ersättning längre än andra barn. Att trean ens finns som alternativ att välja på tänker jag mest är ett sätt för ersättningsproducenterna att få stanna kvar på barnens matbord ett tag till, även när ersättning inte längre behövs och barnen kanske inte ens äter puréead mat i så stor omfattning längre.

Matkrångel

20150621_183500-1-1

Medan jag stod och gjorde mat drog Isolde helt plötsligt fram matstolen till bordet och visade att hon ville sitta där. Jag lyfte upp henne, gav en gurkstav och resterna från cafésalladen hon hade ätit till lunch och hon satt där nöjd och åt av lite allt möjligt. Vi hade köpt en liten barnportion där vi plockat ihop favoriterna bestående av pastaskruvar, majs, tomat, räkor och skinkstrimlor. Sen när maten var färdig och vi också gjorde henne sällskap vid bordet fick hon även lite ris och ingefärsyoghurt som hon åt med nöje.

Senaste veckorna har varit svåra. Ofta vill hon inte ens sitta vid bordet och äta, utan lyfter upp benen när vi försöker sätta henne i stolen så att det inte går att sätta henne. Sätter vi henne i alla fall gallskriker hon så det är inte värt att försöka. En dag testade jag en hög stol utan bygel för att se att det gick bättre. Hon gick med på att sitta där tills hon bestämde sig för att lämna stolen med huvudet före. Inte heller något att försöka med på ett tag alltså.

Förra veckan gick det bra att sitta i mitt knä och äta, men det verkar ha gått över. Får hon sitta och mata mig händer det att hon tar en bit själv. Ofta förväntar hon sig att få tillbaka den bit hon precis har stoppat in i min mun och sen äter hon upp den själv. Ibland. Absolut inte alltid. När vi tror att något fungerar är det istället något annat som börjar gälla. Att gå runt och äta verkar vara nya favoriten, men känns inte så bra för oss eftersom det ökar risken att sätta i halsen, särskilt som hon snubblar en hel del.

 

Midsommar i retrospektiv

Jag hade tänkt skriva ett blogginlägg om hur tacksam jag är för blw och att ”våra barn äter det vi äter”. Speciellt när det är en jäktig helg, fylld av övriga stressmoment såsom logistikplaneringen över att få två ettåringar, en åttaåring, oss själva, en långpanna morotskaka, västerbottenpaj och västkustrullar på en buss och ut till mina föräldrar. Just DÅ är det rätt skönt att inte behöva oroa sig över att en ska ha med mat specifikt till barnen med. Dock, nu såhär efter midsommarhelgen får jag väl vifta lite med vit flagg och säga att, just nu, så ”äter vi det barnen äter” - inte tvärtom. Den fantastiska midsommarbuffén som dukades upp till lunch ratades totalt, undantaget prinskorven. image image image image Eftermiddagsgrillen då? Samma sak där, i detta fall undantaget majskolv och grönsaker. image image Nu var det förvisso en hel del nya smaker, då kidsen inte ätit vare sig nypotatis, sill, skaldjursröra eller grillat kött förut. Men inte ens Hugo, som är den matglada av tvillingarna, ville inte släppa vare sig korv eller majskolv vid middagsbordet. Jordgubbstårtan dock… Den gick ner. I alla fall hos Hugo. Så där spolierades tesen om att deras motvilja till nya smaker… Hoppas att ni alla hade en trevlig midsommar! image

Pin It on Pinterest