Julbord för bebisar

kallskuret

Vad kan en bebis äta på julbordet? Detta är något som många bebisföräldrar frågar sig nu så här i juletider. För många bebisar kan ju konsistensen på julmaten vara ett hinder, men det behöver ju inte vi BLW-föräldrar direkt fundera på. Istället handlar det i första hand om ifall viss mat är olämplig. För den otålige kan vi redan nu konstatera att det mesta på julbordet är ok för småbarn även om man får tänka på att det ofta är en hel del salt och nitrit i julmaten så erbjud med måtta. Honung ska som vanligt undvikas för barn under ett år. Tänk på förvaring så att maten inte har stått framme för länge och för många gånger.

Julbordet brukar ju inledas med sill och strömming och redan här finns det skäl att fundera lite. När det gäller vildfångad lax, öring, strömming/sill från Östersjön samt öring och sik från Vänern och Vättern och röding från Vättern är Livsmedelsverkets rekommendationer för gravida, barn och ammande att begränsa intaget till två gånger om året på grund av miljögifter. Alltså finns det utrymme för lite strömming på julafton om man skulle vilja, men barn är extra känsliga och därför kan det ju vara en idé att avstå helt.

Sill å andra sidan är oftast fångad i andra hav och går därför bra ur miljögiftsaspekten så länge den är fångad på rätt ställe. Den som ger egna inläggningar bör se till att följa recepten noga vad gäller salt och ättika samt att förvara dem kylskåpskallt för att undvika att clostridium botulinum-bakterien, som orsakar botulism, ska få chans att få fäste i maträtten. Även gravad och rökt fisk bör förvaras kylskåpskallt av detta skäl.

Med fisken brukar man också äta ägghalvor och det går också utmärkt att ge till barnen, kanske med en räka på toppen? Skaldjur går också bra att ge till bebisar, men kan kanske vara lite segt. Känn av vad ert barn klarar, kanske går hela räkor utmärkt eller så funkar det bättre med delade.

Efter fisken kommer det kallskurna, som julskinka, fårfiol, korvar och patéer. Här bör det mesta fungera alldeles utmärkt för en liten bebis att sätta tänderna (eller gommen) i. Det man får tänka på här är att det kan vara mycket salt eller nitrit i maten. Maten går alltså bra att äta men bebisarna bör inte äta för mycket av detta. Har ni viltkött där blyammunition använts är det också bra att tänka på att barn under sju år och gravida inte ska äta kött från områden närmare än 10 cm från sårkanalen.

Bland det småvarma kan barnen nog hitta flera av sina favoriter när köttbullar, prinskorv, revbensspjäll och Janssons frestelse kommer på bordet. Även här får man tänka på saltet och nitriten och även se till så att revbensspjällen inte är honungsglaserade. De flesta grönsakerna går också bra, men barn under ett år ska som vanligt undvika nitratrika grönsaker tex grönkål.

Ost och kex går bra, men återigen, tänk på saltet. Undvik färskostar gjorda på opastöriserad mjölk. Detta enligt 1177.se, Livsmedelsverket avråder endast från att dricka opastöriserad mjölk. De vanligaste färskostarna i affärerna är pastöriserade.

När det är dags för efterrätt och julgodis blir det socker istället för salt man får se upp med. Socker är inte direkt farligt men tillför inget nyttigt. Hur man gör här är mer ett personligt val för föräldrarna, men många vill undvika socker åtminstone det första året. De klassiska juldesserterna går ju att göra lite mer barnvänliga tex genom att minska på sockret i ris à la Maltan eller kanske servera bär istället för sylt till ostkakan. Det finns även många som lagar julgodis med mindre sockerinnehåll, till exempel sötat med dadlar. När det gäller våra typiska julkryddor är varken saffran eller kanel farligt för bebisarna. Kanel innehåller visserligen kumarin som är farligt i större mängder, men det är sällan man kommer upp i så mycket kanel. Vill man minska kumarinintaget ändå kan man använda ceylonkanel.

Trädnötter, mandlar och jordnötter har en rund form som är väldigt farlig för småbarn, inte bara bebisar. Ska barnen få nötter behöver de alltså delas. Men är nötterna i en form som funkar säkerhetsmässigt så är detta inget man behöver hålla undan för barnen. En del är rädda för allergi, men studier visar att det är bra att introducera allergener tidigt istället för att avvakta till senare.

Och där var vi igenom ett helt julbord, om nu bebisen orkade sitta så länge. Som ni ser finns det mycket gott till även bebisarna på julbordet. Ungefär samma saker att ta hänsyn till som i vardagen, dvs det mesta funkar med vissa undantag.

Hoppas ni och era barn får en fin jul tillsammans.
God jul och gott nytt år från oss på BLW-sidan

Källor:
Denna bloggpost är i första hand baserad på råden från Livsmedelsverket, dels på det de skriver på de allmänna råden för barn men även på specialsidor de har om tex jakt och kanel. Läs mer på länkarna nedan:
Livsmedelsverkets kostråd för spädbarn
Livsmedelsverkets Bra mat för barn 0-5 år
Kumarin i kanel, Livsmedelsverket
Clostridium botulinum, Livsmedelsverket
Bly i viltkött, Livsmedelsverket
Mat till barn upp till ett år

Chokladbollar

  
Kombinationen att älska chokladbollar och att vilja leva utan (raffinerat) socker främjar verkligen kreativitet. Lägg till att ha ett litet barn som vill ha allt en själv äter, då blir det verkligen kul. Vanligtvis brukar nog folk göra rawfood-chokladbollar med dadlar, eftersom det fungerar så bra som sötning och har en bra konsistens för att baka. Plus att somliga förmodligen gillar smaken. Jag föredrar att göra mina chokladbollar med ekologiska torkade aprikoser, dels för att jag inte gillar dadlar och dels för att aprikoser har ett bättre näringsvärde (framförallt järn). Här är mitt recept! Kaffet är valfritt, lite vatten går lika bra. Och kokosolja kan en ju ha i om en vill, men jag föredrar utan. 

Chokladbollar ?Ca 20-25 st 

ca 200g torkade ekologiska aprikoser 

(2dl kallt starkt bryggkaffe) 

1,5dl valnötter 

0,5dl hasselnötter/cashewnötter/pumpakärnor/andra nötter of choice

2dl glutenfria havregryn 

2msk chiafrön

2msk skalade sesamfrön 

2msk kokosflingor 

2msk kakaobitar ekologiska 

0,5dl kakaopulver 

1msk vaniljpulver 

1) Mixa nötterna grovt (alt finhacka för hand) och häll över i en bunke. Blanda sedan ner nötterna med resten av det torra, dvs havregryn, chiafrön, sesamfrön, kakaobitar, kakaopulver och vaniljpulver bland nötterna. 

2) Mixa aprikoser och kokosflingor med ca 1dl kaffe. Tänk att konsistensen ska bli typ smörets motsvarighet, kladdigt. 

3) Blanda det blöta med det torra.

4) Blanda ner resterande del kallt kaffe för att få rätt konsistens, smeten ska vara klibbig men fast. Önskas fin konsistens på bollarna: mixa allt igen i några sekunder. 

5) Rulla i kokosflingor 

6) Låt dom gärna sätta sig några timmar i kyl 

Sötpotatispannkakor

20150920_143517-1

Förra helgen var det dags för brunch - bröd, skinka, ost, croque madame, frukt, smoothie och pannkakor. Denna gång var det inte vilka pannkakor som helst utan sötpotatispannkakor. Dem har jag velat göra i ungefär ett år, men eftersom jag ganska snabbt insåg vårt barns ointresse för pannkakor har jag avstått. Men nu på sistone har hon ändå ätit lite när det bjuds på pannkakor och med en massa andra gäster också var det roligt att göra lite annorlunda pannkakor.

Pannkakorna var lyckade, åtminstone tyckte vi vuxna om dem. Isolde tyckte bättre om hallonsmoothien och åt i princip inget annat under brunchen. Jag hade gjort ett rejält lass pannkakor så det fanns kvar att äta även senare och när de inte skulle konkurrera med smoothie åt hon flera stycken. Väl värda att göra igen, men kräver lite förberedelser eftersom man behöver färdigbakad sötpotatis.

Receptet hittar ni här.

Enkel, men uppskattad, lövbiffgryta

  
Med ett barn som inte är speciellt stor i maten (eller i kroppen, för den delen) så är det alltid lika upplyftande att servera något som verkligen äts med stor aptit. Köttfärssås är en sådan sak, thaibiffsallad (Yam Nua) är en annan och hemmagjorda köttbullar en tredje. Annars är det få maträtter som får Eden att äta ordentligt. Fisk och alla slags vegobiffar ratas, till mammans stora sorg.

Ikväll gjorde jag hursomhelst en nygammal klassiker: lövbiffgryta med purjolök. Jag lät den puttra två timmar så att köttet blev härligt mört. En kan säkert göra på massa olika sätt och variera créme fraiche-sort, kryddning (färsk persilja är nog gott till) och ha i andra grönsaker men såhär blev det ikväll: 

Ca 4 vuxenportioner 

600g lövbiff 

1 gul lök 

3 vitlöksklyftor 

1/3 purjolök, gröna delen 

1 paprika 

1 burk créme fraiche 

0,5 dl vispgrädde

1 köttbuljongtärning

Svartpeppar

Smör eller olja 

0,75l vatten

Strimla lövbiff, lök, vitlök, purjolök och paprika. Bryn gul lök och vitlök i smör eller olja. När den gula löken är mjuk, ha i purjolöken och paprikan bryn tills även de är mjuka. Häll över alla grönsaker i en gryta, slå på lite vatten och låt puttra. Stek lövbiffstrimlorna i peppar tills de är helt genomstekta. Häll på vatten, ha i en buljongtärning och låt puttra några minuter. Slå sedan över köttet i grytan med grönsakerna och låt alltihop puttra på låg värme minst 1h. Ha sist i grädden och créme fraichen, låt koka ihop och servera sedan med valfri kolhydratkälla och barnets favoritgrönsaker. 

Detta med att heja på ätandet…

  
”Vroooom vroooom, här kommer flygplanet lastat med mat, ta en sked för mamma, å en för pappa! Duktiga du!” är inte helt sällsynt att höra vid matningen av barn. Min inställning till att berömma saker som egentligen inte är någon prestation (äta, kissa, bajsa, andas osv) är att det kanske inte behövs. Särskilt gäller ju begreppsapparaten ”duktig” med allt vad det står för. Jag har också tänkt att framförallt BLW bygger på barnets egen drift att stoppa i sig mat och att omgivningen inte behöver agera motor i detta. 

Jag ställde en fråga i en BLW-facebookgrupp (några tusen medlemmar) kring detta med uppmuntran av ätande och en överväldigande majoritet tyckte (å det bestämdaste) att en inte ska (behöver) uppmuntra eller heja på sitt barns ätande.

Eden är 13 månader och äter forfarande väldigt lite. Frukost och förmiddag äter hon absolut ingenting, till lunch ibland något litet och varannan till var tredje dag en vettig mängd till middag. Med lite tur ett par russin, kanske någon riskaka eller en halv klämpåse. Ofta vill hon inte ens sitta i barnstolen. Jag ammar fritt morgon, förmiddag, eftermiddag och kväll. Samt natt, i olika omfattning. Jag känner ingen jättestress över detta, men kan samtidigt tillåta mig att längta till mer stabila rutiner med maten.

Häromveckan var vi hemma hos min mamma några dagar. Jag tycker det är meningsfullt att barnets nätverk hittar sina egna knep i umgänget med barnet (givetvis så länge det sker på barnets villkor och inom de ideologiska gränser familjen satt). Exempel: sätt att somna, sätt att leka, sätt att prata, sätt att toa, sätt att äta tillsammans. Barnet har ju rätt till en unik relation med alla sina nära, och ju mer genuin den relationen blir, desto bättre tycker jag. 

Tillsammans med min mamma åt Eden mer än någonsin. Jag var alltid närvarande, men min mamma fick liksom ansvara för matstunden. Detta var inte riggat utan det bara blev så. Vad gjorde hon då, min mamma? Lagade hon exceptionellt god mat? Nej, vi åt ungefär samma saker som vi gör hemma och dessutom med hundar som distraktion. Däremot interagerade hon betydligt mer med Eden än vad jag nånsin gjort. Inte hysteriskt berömmande som typ i inledningen på detta inlägget, men på en nivå som kändes väldigt naturlig och behaglig. Och rolig för alla inblandade. Min mamma liksom lekte fram och uppmuntrade allt Eden gjorde med brödbitarna, broccolin, vinbären och besticken. Det lös i ögonen på Eden och matstunden blev en upplevelse för många fler sinnen än bara syn, smak och känsel.

Eden har såklart haft upplevelserika matstunder med mig och Peter också, men inte på samma nivå som med min mamma. Jag brukar ibland leka med att gömma maten i min hand, att fråga var olika saker på brickan är, ge lite uppdrag (”Kan Eden stoppa pastan i munnen?” eller ”Får mamma smaka?”) och säga saker som ”Åh, vad gott det är!” men inte mycket mer än så.

Eden är ett socialt barn som föredrar att göra precis allt tillsammans med någon annan. Sova, leka, duscha, gå, pyssla, äta, borsta tänderna, klä på sig, städa, läsa. Så jag tvingas tänka: varför skulle matstunden och själva ätandet egentligen vara något annorlunda? Min ideologi har ju varit att inte heja och stoja med maten och framförallt inte berömma. Men, måste jag ju fråga mig själv, kan det vara så att min ideologi inte alls passar med Edens personlighet? Kan det vara så att Eden har ett behov av mer interaktion vid matbordet och av att ätandet blir mer en lek tillsammans, än (bara) ett utforskande på egen hand? Kanske inte för alltid, men under en period? Barn lär sig ju genom lek och somliga barn leker liksom bäst tillsammans med andra. 

Vad tänker ni om detta med att uppmuntra och ömsesidigt leka fram matstunden? Vad har ni för erfarenheter?

(Vill tillägga att jag inte skrivit detta inlägg i syfte att få input på just vår situation, utan jag har bara använt oss som ett exempel.) 

Rågfras och mjölk

20150812_230157-1
Om två veckor är det dags att börja förskolan. Ett orosmoment är hur det ska gå med maten. Kommer hon gå hungrig när hon inte har föräldrar där som springer efter och fyller på när hon inte ätit ordentligt? Eller kommer hon till och med äta bättre när vi inte är där och gör så?

Frukost har aldrig varit någon favorit för henne. Lite oroande då att hon ska klara sig hela vägen till lunch klockan elva på morgonamningen och någon ostskiva.

Nu har vi testat rågfras med mjölk och hon åt faktiskt ganska bra. I helgen åt hon risgrynsgröt. Finns alltså lite hopp om att hitta något hon kan äta på morgonen, men gäller att variera så hon inte tröttnar.

Pin It on Pinterest