BLW så här långt

Collage med BLW-bebis
Efter ett tag med BLW kommer här en sammanfattning av hur det gått hittills. Det har ju varit lite tyst här på bloggen, men ni som följer på Instagram vet att vi är i full gång. I stort sett har det gått bra. A är väldigt intresserad av mat och ivrig att testa det mesta.

Det största hindret är än så länge motoriken. Det är fascinerande att se hur svårt det är för en liten ovan sexmånadershand att försöka få upp maten i handen. Maten glider undan och handen lyckas inte göra de rörelser som är så lätta för en vuxen. Istället för mellan handflatan och fingrarna hamnar maten mellan pekfingret och långfingret och i andra konstiga positioner. Vi försöker hjälpa till med att skära bitarna på ett bättre sätt, men det är inte alltid lätt att förutse vilka bitar som funkar. Sen går bitarna sönder och de blir ännu svårare att greppa och vi får ge henne nya att börja om med.

Favoritmat hittills är nog tomat, kokt morot, plommon och aprikoser, men hon angriper det mesta med stor iver. Få saker ligger helt orörda, även om hon helt klart verkar föredra en del saker framför andra. Där verkar det ju vara lite olika, en del barn börjar äta mängder med en gång medan andra inte stoppar mat i munnen på flera månader. Våra barn verkar vara lite mittemellan. Båda har stoppat i munnen med en gång, men sen är ju frågan hur mycket som faktiskt kommer ner i magen. Vi har känslan av att A får i sig mer än I, men det är svårt att minnas exakt hur det var för tre år sedan.

A kväljs inte alls lika mycket som storasyster gjorde. Med storasyster var det så illa att hon kunde kräkas, även om det inte verkade bekomma henne nämnvärt. För A händer det max några gånger i veckan och inte alls så farligt som jag minns det. Intressant att notera här är att hon nästan kväljs mer när hon äter saker i puréform, tex gröt och mjöligt päron hon tuggat sönder till mos.

Att A skulle vara allergisk mot mjölk och ägg var helt oväntat. Hon har ju klarat bröstmjölken utan problem, trots att jag äter komjölksprodukter. Det ställer ju till det en del, dels kan hon inte äta vår mat och dels finns det en bra saker att erbjuda en bebis som inte funkar längre, tex leverpastejstavar och äggröra. Båda är saker vi hann erbjuda en gång och som hon åt väldigt bra men nässelutslagen som kom efter var ju mindre roliga.

En stressfaktor, både nu och med storasyster, är ju lite hur det ska gå när jag börjar jobba igen och inte kan amma dagtid. Vi har knappt två och en halv månad kvar nu och det känns ändå hoppfullt men från tiden med storasyster vet jag att det inte behöver betyda att det går framåt så mycket ändå.

Skicka kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Pin It on Pinterest