Chokladbollar

  
Kombinationen att älska chokladbollar och att vilja leva utan (raffinerat) socker främjar verkligen kreativitet. Lägg till att ha ett litet barn som vill ha allt en själv äter, då blir det verkligen kul. Vanligtvis brukar nog folk göra rawfood-chokladbollar med dadlar, eftersom det fungerar så bra som sötning och har en bra konsistens för att baka. Plus att somliga förmodligen gillar smaken. Jag föredrar att göra mina chokladbollar med ekologiska torkade aprikoser, dels för att jag inte gillar dadlar och dels för att aprikoser har ett bättre näringsvärde (framförallt järn). Här är mitt recept! Kaffet är valfritt, lite vatten går lika bra. Och kokosolja kan en ju ha i om en vill, men jag föredrar utan. 

Chokladbollar ?Ca 20-25 st 

ca 200g torkade ekologiska aprikoser 

(2dl kallt starkt bryggkaffe) 

1,5dl valnötter 

0,5dl hasselnötter/cashewnötter/pumpakärnor/andra nötter of choice

2dl glutenfria havregryn 

2msk chiafrön

2msk skalade sesamfrön 

2msk kokosflingor 

2msk kakaobitar ekologiska 

0,5dl kakaopulver 

1msk vaniljpulver 

1) Mixa nötterna grovt (alt finhacka för hand) och häll över i en bunke. Blanda sedan ner nötterna med resten av det torra, dvs havregryn, chiafrön, sesamfrön, kakaobitar, kakaopulver och vaniljpulver bland nötterna. 

2) Mixa aprikoser och kokosflingor med ca 1dl kaffe. Tänk att konsistensen ska bli typ smörets motsvarighet, kladdigt. 

3) Blanda det blöta med det torra.

4) Blanda ner resterande del kallt kaffe för att få rätt konsistens, smeten ska vara klibbig men fast. Önskas fin konsistens på bollarna: mixa allt igen i några sekunder. 

5) Rulla i kokosflingor 

6) Låt dom gärna sätta sig några timmar i kyl 

Lila kålpanna med kyckling 

  
Igår blev det ett rejält ihopkok till middag. Eden är ganska förtjust i kål och detta blev ett lite nytt sätt att erbjuda det. Dessutom gör ju rödkålen att hela rätten blir lila!  Kommer definitivt göra detta igen och kanske vidareutveckla med fler grönsaker eller rent av testa utan kyckling och med linser istället. Jag hyvlar kålen med en osthyvel men det går ju precis lika bra att hacka eller strimla med kniv. Valde medvetet vitlökspulver istället för färsk vitlök då jag inte ville ha för skarp vitlökssmak. 

3 kycklingfiléer, tärnade

1 l riven/hyvlad röd- och vitkål 

1 l kycklingbuljong

2dl créme fraiche 

0,5dl grädde 

Smör till stekning 

Chiliflakes, vitpeppar, vitlökspulver och grillkrydda efter tycke och smak 

Bryn kycklingen i smör och krydda med kryddorna. Slå över buljongen, låt koka samman några minuter. Tillsätt créme fraiche och grädde och låt koka samman. Ha i kålen och låt puttra tills kålen är lagom ”al dente”. Servera med ris och exempelvis majs och broccoli för att tillsätta lite mer färg på tallriken. 

Enkel, men uppskattad, lövbiffgryta

  
Med ett barn som inte är speciellt stor i maten (eller i kroppen, för den delen) så är det alltid lika upplyftande att servera något som verkligen äts med stor aptit. Köttfärssås är en sådan sak, thaibiffsallad (Yam Nua) är en annan och hemmagjorda köttbullar en tredje. Annars är det få maträtter som får Eden att äta ordentligt. Fisk och alla slags vegobiffar ratas, till mammans stora sorg.

Ikväll gjorde jag hursomhelst en nygammal klassiker: lövbiffgryta med purjolök. Jag lät den puttra två timmar så att köttet blev härligt mört. En kan säkert göra på massa olika sätt och variera créme fraiche-sort, kryddning (färsk persilja är nog gott till) och ha i andra grönsaker men såhär blev det ikväll: 

Ca 4 vuxenportioner 

600g lövbiff 

1 gul lök 

3 vitlöksklyftor 

1/3 purjolök, gröna delen 

1 paprika 

1 burk créme fraiche 

0,5 dl vispgrädde

1 köttbuljongtärning

Svartpeppar

Smör eller olja 

0,75l vatten

Strimla lövbiff, lök, vitlök, purjolök och paprika. Bryn gul lök och vitlök i smör eller olja. När den gula löken är mjuk, ha i purjolöken och paprikan bryn tills även de är mjuka. Häll över alla grönsaker i en gryta, slå på lite vatten och låt puttra. Stek lövbiffstrimlorna i peppar tills de är helt genomstekta. Häll på vatten, ha i en buljongtärning och låt puttra några minuter. Slå sedan över köttet i grytan med grönsakerna och låt alltihop puttra på låg värme minst 1h. Ha sist i grädden och créme fraichen, låt koka ihop och servera sedan med valfri kolhydratkälla och barnets favoritgrönsaker. 

Detta med att heja på ätandet…

  
”Vroooom vroooom, här kommer flygplanet lastat med mat, ta en sked för mamma, å en för pappa! Duktiga du!” är inte helt sällsynt att höra vid matningen av barn. Min inställning till att berömma saker som egentligen inte är någon prestation (äta, kissa, bajsa, andas osv) är att det kanske inte behövs. Särskilt gäller ju begreppsapparaten ”duktig” med allt vad det står för. Jag har också tänkt att framförallt BLW bygger på barnets egen drift att stoppa i sig mat och att omgivningen inte behöver agera motor i detta. 

Jag ställde en fråga i en BLW-facebookgrupp (några tusen medlemmar) kring detta med uppmuntran av ätande och en överväldigande majoritet tyckte (å det bestämdaste) att en inte ska (behöver) uppmuntra eller heja på sitt barns ätande.

Eden är 13 månader och äter forfarande väldigt lite. Frukost och förmiddag äter hon absolut ingenting, till lunch ibland något litet och varannan till var tredje dag en vettig mängd till middag. Med lite tur ett par russin, kanske någon riskaka eller en halv klämpåse. Ofta vill hon inte ens sitta i barnstolen. Jag ammar fritt morgon, förmiddag, eftermiddag och kväll. Samt natt, i olika omfattning. Jag känner ingen jättestress över detta, men kan samtidigt tillåta mig att längta till mer stabila rutiner med maten.

Häromveckan var vi hemma hos min mamma några dagar. Jag tycker det är meningsfullt att barnets nätverk hittar sina egna knep i umgänget med barnet (givetvis så länge det sker på barnets villkor och inom de ideologiska gränser familjen satt). Exempel: sätt att somna, sätt att leka, sätt att prata, sätt att toa, sätt att äta tillsammans. Barnet har ju rätt till en unik relation med alla sina nära, och ju mer genuin den relationen blir, desto bättre tycker jag. 

Tillsammans med min mamma åt Eden mer än någonsin. Jag var alltid närvarande, men min mamma fick liksom ansvara för matstunden. Detta var inte riggat utan det bara blev så. Vad gjorde hon då, min mamma? Lagade hon exceptionellt god mat? Nej, vi åt ungefär samma saker som vi gör hemma och dessutom med hundar som distraktion. Däremot interagerade hon betydligt mer med Eden än vad jag nånsin gjort. Inte hysteriskt berömmande som typ i inledningen på detta inlägget, men på en nivå som kändes väldigt naturlig och behaglig. Och rolig för alla inblandade. Min mamma liksom lekte fram och uppmuntrade allt Eden gjorde med brödbitarna, broccolin, vinbären och besticken. Det lös i ögonen på Eden och matstunden blev en upplevelse för många fler sinnen än bara syn, smak och känsel.

Eden har såklart haft upplevelserika matstunder med mig och Peter också, men inte på samma nivå som med min mamma. Jag brukar ibland leka med att gömma maten i min hand, att fråga var olika saker på brickan är, ge lite uppdrag (”Kan Eden stoppa pastan i munnen?” eller ”Får mamma smaka?”) och säga saker som ”Åh, vad gott det är!” men inte mycket mer än så.

Eden är ett socialt barn som föredrar att göra precis allt tillsammans med någon annan. Sova, leka, duscha, gå, pyssla, äta, borsta tänderna, klä på sig, städa, läsa. Så jag tvingas tänka: varför skulle matstunden och själva ätandet egentligen vara något annorlunda? Min ideologi har ju varit att inte heja och stoja med maten och framförallt inte berömma. Men, måste jag ju fråga mig själv, kan det vara så att min ideologi inte alls passar med Edens personlighet? Kan det vara så att Eden har ett behov av mer interaktion vid matbordet och av att ätandet blir mer en lek tillsammans, än (bara) ett utforskande på egen hand? Kanske inte för alltid, men under en period? Barn lär sig ju genom lek och somliga barn leker liksom bäst tillsammans med andra. 

Vad tänker ni om detta med att uppmuntra och ömsesidigt leka fram matstunden? Vad har ni för erfarenheter?

(Vill tillägga att jag inte skrivit detta inlägg i syfte att få input på just vår situation, utan jag har bara använt oss som ett exempel.) 

Sockerfria nöttoppar med kokos

  

Jag prioriterar nötter i min egen kost då jag tycker att de är en kanonbra näringskälla med bra halter av mineraler, vitaminer och nyttiga fetter. Så när jag klurade på ett smidigt och säkert sätt att erbjuda Eden nötter (för hon gillar det verkligen) kom jag på nöttoppar. Att jag inte tänkt på det förut? Jag snickrade iallafall ihop ett recept utan socker och med kokos och russin. De blev riktigt lyckade! Eden ratar grötpinnar och nöttopparna känns som ett bra alternativ. 

Nöttoppar med kokos och russin, ca 12 st.

100g hasselnötter 

100g cashewnötter 

50g valnötter 

0,5dl riven kokos 

0,5dl mandelmjöl 

75g smält smör 

2 ägg 

1 tsk vaniljpulver 

1/2 pressad lime 

0,5dl russin 

Mixa nötterna lagom grovt i en matberedare. Tillsätt kokos, mandelmjöl, vaniljpulver, limejos, russin, ägg och smält smör. Mixa igen tills allt är väl blandat och smeten är klibbig men fast. Klicka ut på en plåt och grädda i mitten av ugnen i 175g i ca 15min. Topparna är genomgräddade när de är gyllene med lätt krispig yta både ovan och under. 

Pin It on Pinterest