Frukosttips!

 

Frukost har aldrig varit Edens grej riktigt och det är under morgon och förmiddag som två av hennes nuvarande fyra amningsmål ligger. Vi ammar fritt, men sedan några veckor tillbaka ammar hon enbart frukost, före förmiddagsvilan, före eftermiddagsvilan samt till sömns. Hon är 11 månader och jag ska inte börja jobba förrän om ett halvår så jag har lyxen att kunna ta matintro med lugn. 

Åter till frukost: då jag själv är riktigt dålig på att äta frukost (jag har varken aptit eller hunger före lunch och har aldrig haft så länge jag kan minnas) så har jag verkligen velat att Eden tidigt får bra frukostvanor. Men trots att jag testat att erbjuda alla möjliga slags livsmedel och rätter på många olika sätt och vid olika tidpunkter så är det oftast inte ens någon idé att försöka få henne att sitta i barnstolen före lunchtid. Och att äta bitar i farten på golvet känns osäkert. 

Men! Igår och idag däremot har jag, pga lite besvär med magkatarr, gjort smoothie till mig själv. Och vad händer när jag sitter på golvet och suger i mig den? Jo, monkey see, monkey do. Såklart. Jag har alltså erbjudit Eden smoothies i världens alls möjliga olika variationer (jag älskar frukt i allmänhet och smoothie i synnerhet), men aldrig tänkt på att det är ur mitt eget glas jag ska erbjuda. Men igår och idag satt jag på golvet och drack när Eden målmedvetet klättrade upp i min famn och sträckte sig efter sugröret. 

Både igår och idag gjorde jag smoothies på två semifrysta bananer, en rejäl klick fullfet kvarg, några dl Verums hälsofil blåbär samt en näve fryst mango. Mixas några sekunder och sugs upp med IKEAs tjocka sugrör. Ett lite tjockare sugrör gör det enkelt för små munnar att få i sig mycket även om smoothien är tjock och kanske innehåller små bitar. Jag semifryser bananen ca en timme för att jag, och Eden uppenbarligen, föredrar en kylig och trög konsistens. 
Blir spännande att se om detta blir en ny vana eller om det, som ganska mycket annat med små barn, stannar vid att vara en tillfällighet. 
Någon som har liknande erfarenheter? 

Ersättning, ska man byta till trean?

Precis som många undrar om man ska byta från ettan till tvåan, det vill säga från modersmjölksersättning till första nivån av tillskottsnäring är det en hel del som undrar ifall man ska byta från tvåan till trean. Särskilt barn som håller på med BLW kan ju behöva ersättning även efter ettårsdagen, både dem som inte ammar eller om den ammande föräldern har börjat jobba och barnet behöver komplettera med ersättning även dagtid. Kanske är det här en hel del familjer, precis som vi gjorde, hoppar på ersättningståget just för att bröstmjölken inte är tillgänglig dagtid längre.

Trean beskrivs av Semper som ett alternativ till komjölk och man får intryck av att det här är bättre att dricka än komjölk. Hipp skriver faktiskt inte användningsområde för trean på sin hemsida men i kontakt med deras dietist skriver hon att det är ersättning för vanlig mjölk för barn som antingen inte äter tillräckligt varierat eller äter lite för lite eller för barn som har extra stort behov. Att det skulle vara nyttigare än mjölk verkar handla om att det innehåller mer vitaminer och mineraler, tex järn.

Skillnad i energiinnehållet mellan tvåan och trean är marginell, så av det skälet verkar det inte finnas något skäl att välja den ena över den andra. Lite mer järn i trean än tvåan för Hipp medan Semper har samma mängd. Finns små variationer när det gäller protein, kolhydrater och så vidare, men inget stort.

Att företagen skriver att tvåan kan användas som ersättning för mat medan trean mer är dryck gör att många tänker att det då är bättre att använda tvåan än trean, lite samma argumentation som i valet mellan ettan och tvåan. Men här handlar det också om barnets ålder och näringsbehov, inte vad ersättningen innehåller. Barnet förväntas äta en massa annat redan och egentligen inte äta ersättning längre. En viss mängd ersättning är helt enkelt tillräckligt i en viss ålder men räcker inte till när barnet nått en högre ålder. Men då går det ju också att öka mängden om man fortfarande behöver ge ersättning.

Jag skickade även in en fråga till Livsmedelsverket om deras syn på detta och de svarade då:

”Det går bra att fortsätta att ge både modersmjölksersättning och tillskottsnäring (även nivå 3) efter att barnet har fyllt ett år. Skillnaderna mellan de olika produkterna är relativt små. Det går även bra med välling eller gröt om barnet gillar det.”

Min tolkning här är lite samma som när det gäller valet mellan ettan och tvåan, dvs att man kan välja ganska fritt. Efter ett års ålder uppfattas det lite konstigt att ge ersättning fortfarande men det är inget fel med det om man fortfarande har behovet. Just BLW-barn kan nog tänkas äta ersättning längre än andra barn. Att trean ens finns som alternativ att välja på tänker jag mest är ett sätt för ersättningsproducenterna att få stanna kvar på barnens matbord ett tag till, även när ersättning inte längre behövs och barnen kanske inte ens äter puréead mat i så stor omfattning längre.

Matkrångel

20150621_183500-1-1

Medan jag stod och gjorde mat drog Isolde helt plötsligt fram matstolen till bordet och visade att hon ville sitta där. Jag lyfte upp henne, gav en gurkstav och resterna från cafésalladen hon hade ätit till lunch och hon satt där nöjd och åt av lite allt möjligt. Vi hade köpt en liten barnportion där vi plockat ihop favoriterna bestående av pastaskruvar, majs, tomat, räkor och skinkstrimlor. Sen när maten var färdig och vi också gjorde henne sällskap vid bordet fick hon även lite ris och ingefärsyoghurt som hon åt med nöje.

Senaste veckorna har varit svåra. Ofta vill hon inte ens sitta vid bordet och äta, utan lyfter upp benen när vi försöker sätta henne i stolen så att det inte går att sätta henne. Sätter vi henne i alla fall gallskriker hon så det är inte värt att försöka. En dag testade jag en hög stol utan bygel för att se att det gick bättre. Hon gick med på att sitta där tills hon bestämde sig för att lämna stolen med huvudet före. Inte heller något att försöka med på ett tag alltså.

Förra veckan gick det bra att sitta i mitt knä och äta, men det verkar ha gått över. Får hon sitta och mata mig händer det att hon tar en bit själv. Ofta förväntar hon sig att få tillbaka den bit hon precis har stoppat in i min mun och sen äter hon upp den själv. Ibland. Absolut inte alltid. När vi tror att något fungerar är det istället något annat som börjar gälla. Att gå runt och äta verkar vara nya favoriten, men känns inte så bra för oss eftersom det ökar risken att sätta i halsen, särskilt som hon snubblar en hel del.

 

Midsommar i retrospektiv

Jag hade tänkt skriva ett blogginlägg om hur tacksam jag är för blw och att ”våra barn äter det vi äter”. Speciellt när det är en jäktig helg, fylld av övriga stressmoment såsom logistikplaneringen över att få två ettåringar, en åttaåring, oss själva, en långpanna morotskaka, västerbottenpaj och västkustrullar på en buss och ut till mina föräldrar. Just DÅ är det rätt skönt att inte behöva oroa sig över att en ska ha med mat specifikt till barnen med. Dock, nu såhär efter midsommarhelgen får jag väl vifta lite med vit flagg och säga att, just nu, så ”äter vi det barnen äter” - inte tvärtom. Den fantastiska midsommarbuffén som dukades upp till lunch ratades totalt, undantaget prinskorven. image image image image Eftermiddagsgrillen då? Samma sak där, i detta fall undantaget majskolv och grönsaker. image image Nu var det förvisso en hel del nya smaker, då kidsen inte ätit vare sig nypotatis, sill, skaldjursröra eller grillat kött förut. Men inte ens Hugo, som är den matglada av tvillingarna, ville inte släppa vare sig korv eller majskolv vid middagsbordet. Jordgubbstårtan dock… Den gick ner. I alla fall hos Hugo. Så där spolierades tesen om att deras motvilja till nya smaker… Hoppas att ni alla hade en trevlig midsommar! image

Optimera matstunden!

BLW eller inte, knep och tricks kan en ju ändå använda för att förenkla vardagen. Här är några av mina bästa knep för att optimera matstunderna! Kanske är det något som kan vara till hjälp hos någon annan?

Först och främst försöker jag att erbjuda mat när jag vet att Eden är på humör. Är hon trött kommer hon visa tydligt att hon inte vill varken sitta i barnstolen eller äta. När hon var yngre var jag noga med att inte heller erbjuda när hon var allt för hungrig, men det har jag släppt på (slutade för-amma vid ca 8mån). Framförallt innebär detta lite planerande för att tajma amning, mat och sömn. Men det brukar bli bäst så.

Eden älskar att dricka vatten och verkar ha ett behov av att dricka mycket när hon äter, detta trots fri amning. Är hon törstig avstannar ätandet helt och hon blir sur om jag inte ”vattnar” henne. Sedan någon månad pekar hon på vattenkranen om jag råkat glömma att ta fram ett glas till henne. Vi ger vatten i glas (som hon greppar själv) eller i pipmugg från Klean Kanteen.

Pincettgreppet lärde sig Eden snabbt och nästan lika snabbt började hon föredra mindre bitar framför stora. Det var runt 8 månader som det blev betydligt roligare att pilla med smått. Ärtor, majs, små små broccolibuketter och makaroner föredras framför större matbitar. Samma sak gäller smörgås där fingerstora eller större bitar ratas, men samma smörgås pillar hon gärna med fast i små cm-stora fyrkanter. Vad gäller pizza kan vi inte langa fram en hel slice får plocka isär den för att Eden ska visa intresse.

När det kommer till mängden mat vi lägger upp, gäller devisen ”less is more” hos oss. Både vad gäller total mängd och olika saker som erbjuds. Vi får helt enkelt lägga upp successivt och absolut inte allt på en gång, då blir det ”system overload” hos Eden och hon vindrutetorkar bort allt. Ibland kan det vara så att jag tror att hon är färdig, men när jag börjar plocka av från brickan börjar hon plocka igen…

Relaterat till punkten ovan är att vi inte får plocka bort maten för snabbt och anta att Eden är nöjd, även om hon brötar och studsar en del i stolen (givet att törst, eventuell pottning eller annat uteslutits som orsak). Eden kan sitta och plocka med maten länge. Riktigt länge! Som längst en bra bit över en timma, för att sedan väl nedsläppt på golvet inför sanering fortsatt äta från golvet. Således: vill vi att Eden ska få i sig ordentligt så får vi inte ha bråttom nånstans.

”Startmat” tipsas det om ibland och detta funkar även för oss. Med startmat menar jag mat som får Eden att ”komma igång” med ätandet. Eden älskar ärtor, majs och riskakor så det är enkla saker vi langar fram om Eden någon gång verkar svårstartad.

Variera form och utseende. Länge delade jag bananerna på längden (så som de är presenterade på vår inspirationssida), men sen började Eden dissa dom. Jag prövade då en gång att, vid samma tillfälle, erbjuda en halv avbruten banan istället. Som åts med intresse. Slutsatsen jag dragit av detta är att Eden tröttnar på former och utseende och ibland behöver jag variera dessa för att hon ska fortsätta ha intresse. Andra exempel på mat vars form vi får variera är pasta, smörgåsar (se ovan angående storlek), äpple och päron (ibland rivet, ibland hyvlat i tunna skivor), aprikoser (ibland hela, ibland strimlor).

”Nödmat” att alltid ha hemma och som går fort. Ibland har jag inte möjlighet, ork eller tid att laga all mat från grunden med ekologiska, närproducerade råvaror. Nödmat hos oss (och som Eden verkligen gillar) är keso, snabbnudlar, rökt påläggsskinka eller -kalkon, köttbullar från frysen (ekologiska) eller snabbmakaroner med antingen pesto eller créme fraiche, grillkrydda och örtsalt. Och så frukt förstås, det har jag alltid hemma.

Frukt. Jag försöker att alltid avsluta varje måltid med någon frukt. Dels för att Eden älskar frukt, dels för att jag inbillar mig att det är en bra rutin att äta frukt varje dag. Apelsin är ju en stående favorit, men även ekologiska torkade aprikoser går för det mesta ner. Annars rivet äpple eller päron, melon av valfri sort eller mango.

Sist men inte minst: mina egna mentala käpphästar. Jag får emellanåt anstränga mig (och påminna Edens pappa att göra detsamma) för att tolka signaler ur ett barnperspektiv. BLW är ju ett lekfullt sätt att introducera mat och även om jag själv inte har den bästa av alla dagar så får jag anstränga mig ibland för att inte bli frustrerad när Eden leker sig genom måltider. Det smidigaste för mig är ju att hon snabbt och effektivt äter (och helst ordentligt) så att vi kan komma vidare med dagen. Ungefär som en vuxen alltså. Men genom Edens ögon funkar det ju inte så. För henne är ju varje matstund en liten ”utflykt” och varje tugga en spännande upplevelse. Precis som det ska vara!

Summa summarum: erbjud mat när barnet är på gott humör, ha vatten redo, variera form och utseende och släpp stressen kring matsituationen.

Vilka är era bästa knep eller tips? Dela gärna med er i en kommentar!

Pin It on Pinterest