BLW på resa

Efter vår vecka i Florens har jag sammanställt mina tips för en smidig resa med blw-bebis:

- Servett på golvet. Om bebis tappar mycket mat kan en servett på golvet minska svinnet genom att matbiten kan serveras på nytt. Även om det inte tappas mat hemma kan det bli så när en är i en ny, och rörigare miljö. Restauranggolv tenderar att inte vara så fräscha.

- Majskrokar att pyssla med om maten dröjer. Vi har inte testat majskrokar ordentligt förrän nu. Jag har inte riktigt sett poängen att ge mat som inte är mat, men Signe har smakat någon gång när det har varit andra bebisar som ätit. På resa är det toppen att ha med i väskan som ”nödproviant” eftersom det inte väger något eller blir dåligt om det inte äts.

Mycket gott att äta i Italien!

- Tvållösning på sprayflaska. Jag gör en egen tvållösning för handtvätt och allmän rengöring som förvaras i mini-sprayflaska. 2 dl vatten, 1 msk Dr Brönners såpa, 1 msk mandelolja, 2 droppar Tea Tree oil. Perfekt för handtvätt före och efter mat. Egentligen är det istället för våtservetter vid blöjbyte men vi byter i stort sett aldrig blöjor eftersom Signe gör sina behov på toaletten. Det är också väldigt smidigt på resa. 😉

- Handsprit i våtservett, för tex avtorkning av bord innan bebis äter. Glömmer dock ofta detta moment…

- Är maten varm när den kommer till bordet och bebis är otålig ber jag om att få in en skål med is. Maten kallnar snabbt om den kyls på is och vi kan börja äta snabbare.

- Mönstrade kläder. Kamouflerar eventuella matfläckar. 😉 :)

- Amning. Fördelarna med amning kan inte överskattas! Bästa mellanmålet, förrätten, efterrätten. De första dagarna på ny plats rörde Signe inte maten utan ammade endast. Närhet och näring i reseförpackning. Oslagbart.

- Haklapp, vi har med snabbtorkade haklapp i vaxduk som vi sköljer upp på hotellet på kvällen.

Två uppsättningar heliga mödrar med barn

- Bärdon. Det har inte med BLW att göra men det är ett så bra tips att det måste vara med, ändå. Vi varvar selen Tula Standard med vävd bärsjal. Kullersten, trånga gränder, folkmassor och mängder med nya intryck. Bebis är i en trygg famn och vi har fria händer. Vi såg inte så många andra bärdon på vår resa, en hand räckte gott för att räkna dem. Däremot såg vi ett oräkneligt antal små barn och bebisar som bars i famnen med mer eller mindre plågade uttryck hos föräldern som kånkade. Att bära i famnen är tungt och opraktiskt, ett bärdon räddar resan!

Vad blir det till middag?

Vad vi ska äta till middag är ett återkommande mysterium i vår familj på fem. Den som ska laga vill ha något som går snabbt. Bebis vill ha något som går att äta med händerna. Jag vill ha något vegetariskt och fräscht, fjortonåringen likaså. Fast jag vill gärna att bebis äter kött, eftersom vi äter så mycket vegetariskt. Tioåringen har i tanken specifika krav men gillar det mesta vi serverar. Pappan kan nöja sig med en smörgås, och vill mest att den som lagar maten ska stöka ned så lite som möjligt så att det inte blir mycket städ efteråt.

Indisk biffcurry till middag

Jag finner väldigt ofta att inspirationen inte riktigt infinner sig när det är dags att ge förslag till, eller själv ställa sig att laga, middag på vardagarna. Laga mat på beställning kan bli tradigt. Häromdagen var jag och bebis själva och istället för att köra enklast möjliga ställde jag mig vid grytorna och svängde ihop en indisk biffcurry. Jag är väldigt osäker på att laga kötträtter (okej med köttfärs) så det var med spänning jag tog mig an receptet. Det visade sig vara löjligt enkelt att röra ihop för att sedan stå och puttra i en dryg timma. Signe sov själv i sängen för ovanlighetens skull så jag hade lite mer fria händer i köket. J Till grytan gjorde jag en chutney på äpple, ananas, mango och papaya. När jag lagar kött smakar jag ofta för att känna så det är ätbart, och det blev riktigt gott!

Tyvärr var Signe lite rörig under kvällen och hade inte något vidare matfokus. Hon åt några bitar kött från mitt knä och sedan från golvet som tydligen var bättre platser än barnstolen just ikväll. Vi testade ett nytt ryggknyt efter maten och med ungen nöjd och ur vägen på ryggen gick det snabbt att röja undan. Annars är det är min stora fasa när jag är ensam hemma. Ibland tar jag till och med extrastolen för besökare för att jag inte hunnit/orkat diska av stolen från tidigare måltid.

Till nästa gång frågan uppstår, tipsa oss gärna med middagstips som passar hela familjen!

blwmamman gästbloggar igen

Förra veckan skrev jag om en bred blw-våg som sveper över oss. För att illustrera vad jag menar med en bred blw-våg ska jag berätta om några blwföräldrar jag känner till från mina noggranna observationer på sociala medier och irl! Jag har för läsupplevelsens skull eventuellt spetsat till karaktärerna en liiiten aning. Jag måste börja med den mest dedikerade klicken, hardcoreblwföräldern! Dessa gillar inte blw, de ÄLSKAR det! Här ratas puréer till 100% och den lilla guldklimpen hittar skrädmjöl och aprikoser men inga plastbunkar när den river i köksskåpen. Här finns ingen pardon, äts det ramslökssoppa till middag är det bara för bebisen att äta bäst den vill, eller strunta i det. Klämmisar är för fegisar medan knäckemacka äger på utflykten, tycker den här föräldern. Bebisen snoozar mellan föräldrarna med sin little lamb bambu plus hemp insert plus sustainablebabyish-rumpa i en ärvd GOTS-pyjamas. Fråga hardcoreblwföräldern om E250, de berättar gärna mer!

En annan intressant karaktär är showoffblwföräldern. Dessa Instagrammar gärna och ofta bilder på när bebisen äter, oftast broccoli eller cool mat som sushi och pulled pork. Bilderna är uteslutande från den första minuten av måltiden innan det osnygga kladdet spridit sig. Den här föräldern gillar konceptet blw (det är ju så gulligt!) men tycker det är astrist att försöka åstadkomma gröt som halvårsbebisen kan äta själv (hur fan går det ens till liksom?!) och tycker att det är tiptop att någon har fixat grötpulver som bara är att blanda med vatten och skeda in i ungen. Showoffblwförälderns bebis är Molo/pop-ish med några tydligt synliga accenter av tigrar eller tucaner när den åker i sin Bugaboo.

Den sista föräldern i min lilla sammanställning är låtgåblwföräldern. Dessa har sett och hört om det mesta utan att öronen trillat av och när hardcoreblwföräldern exalterat berättar om blw på öppnis så hummar låtgåblwföräldern och himlar mentalt med ögonen. Herregud, vilket ståhej om barnmat plötsligt! Och med ett fånigt amerikanskt namn som ingen vet vad det egentligen betyder. Låtgåblwföräldern har undantagslöst minst fyra friska och starka telningar i varierande åldrar som bevisar att korv&makaroner, fiskpinnar och skogaholmslimpa är en utmärkt bas att föda upp barn på. Låtgåblwföräldern gav sin första unge plockmat på nittiotalet innan ens showoffblwföräldern kunde stava till ju-ju-be. De fattar verkligen inte varför det nu måste heta någon tramsig bokstavskombination och varför i fridens namn folk köper böcker om det?! Det är väl bara att ställa mat framför ungen, hur svårt kan det vara?

(Blwmamman själv kör Bugaboo, är tygblöjsfanatiker, älskar skrädmjöl, har torkat barnet med disktrasan inför instafotografering och skedat köpegröt när ingen ser, men säg det inte till nån!)

/Massa kramar från Jennie

Lyckad grötätning

Gröt… En så självklar del i svenska bebisars kost att även de som håller på med BLW försöker hitta alternativ. Jag gissar att grötpinnar är en av de mest efterfrågade maträtterna i svenska BLW-grupper på facebook.

Innan vi fick barn satt jag och letade recept på järnberikad hemmagjord gröt med aprikoser, pumpakärnor och paltbröd. Sen kom bebisen, jag upptäckte BLW och de storsilade grötplanerna las på hyllan.

Vi har ändå återkommit till gröten lite då och då, troligtvis för att vi har så svårt att hitta en bra frukost åt henne. Första försöket med gröt avbröts efter att innehållet på skeden katapultades in i altandörren. Sen har vi försökt lite då och då, men i och med att hon inte verkar gilla det så värst mycket har vi inte ens orkat ta steget till att anstränga oss med järnberikning.

I helgen testade vi grahamsgröt med hackade jordgubbar i. Var lite orolig att hon skulle tycka att jordgubbarna var för sura. De kommer från frysen och när vi har testat frysta hallon har det inte varit populärt. Å andra sidan är frysta hallon surare än frysta jordgubbar. Innan jag la i jordgubbarna lät jag henne äta bara jordgubbshack på sked för att se om det fick godkänt. Hon rös när hon smakade, men ville sen ändå ha mer både en och två gånger. Då vågade jag lägga ner jordgubbarna i gröten och visst åt hon. Gröten hade perfekt konsistens för henne. Den var ganska lös och fastnade bra på skeden när hon försökte ta själv. Är det fastare konsistens är det svårt att äta själv med sked. Hon har inte riktigt ännu förstått det här med att skjuta in skeden under maten. Är maten för fast lägger hon bara skeden uppepå och för sedan den tomma skeden till munnen.

Nu har vi bara testat den här gröten en gång så vem vet vad hon tycker nästa gång. Första gången hon fick mannagrynsgröt slevade hon i sig, men sen tog det stopp. Risgrynsgröt var riktigt uppskattat första gången också, men sen vet man aldrig om det funkar igen. Första gången jag blandade kokosolja i havregrynsgröten åt hon med stort nöje, men nästa gång gick hon inte på den lätta. Att blanda ut havregrynsgröten med yoghurt, ibland banan, har också funkat några gånger. Tjock Gyllenmust-välling (dvs gröt) gick bra första gången. Men man vet aldrig. Vi fortsätter erbjuda så får vi se vad som händer.

Omelett – smart mat! 

Jag har alltid gillat omelett eftersom det är såväl gott och nyttigt (oftast) som snabbt och smart. Med smart menar jag att det är ”allt i ett”, det vill säga att en kan få med kolhydrater, fett och protein i en och samma stekpanna. Med lök i blir det bra med smak utan att en behöva salta och har en grönsaker i behöver de ju inte nödvändigtvis serveras vid sidan av. Bra för mitt barn som inte kan hantera allt för många olika saker på tallriken.

Idag lagade jag en variant med bland annat purjolök, kalkon och parmesanost. Alla ingredienser är ekologiska utom kalkonen.

1 st omelett, ca 25cm

3 st ägg
2 msk grädde
0,5 dl mjölk
Lite örtsalt
Lite svartpeppar

4 cm purjolök
1/4 röd lök
4 skivor påläggskalkon
4st kvartade cocktailtomater
Hyvlad parmesanost efter smak
Smör att steka i

Vispa ihop ägg, grädde, mjölk och kryddor. Stek purjolök, röd lök, kalkon och cocktailtomater i rikligt med smör. När allt svettats några minuter, sänk värmen på plattan och häll över äggstanningen. Låt stelna, helst under lock, i ca 15min.

Pin It on Pinterest